Att snön redan är borta kan inte förvåna någon och så är det. När jag gick upp efter 09 så fanns inte en flinga kvar. Däremot hade en stackars lövklädd snögubbe överlevt borta vid busshållplatsen fick jag se sedan.

Kikade i mejlen och såg att Johan blivit intervjuad av Corren och då också sannolikt Norrköpings Tidningar om den förklaring vi lyckats få fram till Kisaobservationen. Ni kan läsa den här. Och en artikel om velomobilcyklisterna finns här.

Själv satte jag mig sedan och skrev recension till Bibliotekstjänst på ”Africka” som lovar gott inför de två väntande delarna. Passade också på att äntligen leta upp recensionen av min egen nya bok och hittade den i ett av BTJ:s häften. Den var trevlig läsning och lektören Johan Kärnfelt avslutar den så här: ”Även om jag gärna hade sett ett inledande kapitel som sätter hela företeelsen i ett större sammanhang, tycker jag att detta är ett mycket läsvärt bidrag till rymdålderns kulturhistoria och jag hoppas att boken finner läsare även utanför kretsen av inbitna UFO-fantaster.”

Det tackar jag för. Och visst har lektören rätt, det skulle kanske passa bra med ett sådant inledande kapitel. Något att tänka på inför nästa upplaga. Fick också ett mejl från Forskning och Framsteg som ville göra en kort intervju med mig om min nya bok. Blir nästa vecka.

Har pratat med vår fältundersökare Håkan Fenander en stund också, vilket alltid är intressant. Men också jobbat en del med ett föredrag som jag ska hålla i Enköping på torsdag. När det var klart började jag att göra en grovsortering av Malmö Interplanetariska Sällskaps material som ska ned till AFU den 15/11 och som Håkan B sedan ska göra i ordning ordentligt.

Efter snabblunch så åkte jag till jobbet där Susanne Jacobsson var tillbaka efter nästan två år på Expressen. Susanne var min redaktör på natten under något år och det är kul att hon nu fått återkomma. Den här gången på dagskiftet men på samma rullande schema som jag har.

I dag sammanfattade jag UFO-Sveriges undersökning av det märkliga föremålet – som var en velomobil – utanför Kisa den 10 juli. Om detta skrev jag en blogg i dag. Ni kan läsa den här. Kvinnan själv känner sig inte helt övertygad vilket är normalt. Har man sett något som man inte begriper är det svårt att köpa en naturlig förklaring så där rakt av.

Trots observatörens tveksamhet så visar hennes skiss här nedan stora likheter med velomobilen. De två rundlar som hon ritat ska tolkas som att hon såg en av dem men menade att det borde finnas en också på andra sidan. Teckningen är alltså ritat ur ett lätt fågelperspektiv. En en likheterna är det stora svarta hjulet som hon tydligt uppfattat och ritat in. Ett annat den glasade förarhytten där hon såg ansiktet. En tredje den spetsiga framdelen och en fjärde den avsmalnande stjärten.

För mig och våra undersökare i fallet sår det klart att detta är förklaringen men många gånger går det helt enkelt inte att övertyga ett vittne om samma sak. Vilket heller inte är vår uppgift.

Det blev en lugn kväll på jobbet där jag och Staffan gled iväg till Lilla Asien och åt var sin biff med lök. Jag utan purjo.

Vittnets skiss i Kisafallet.

Den aktuella velomobilen.

Susanne Jacobsson är tillbaka på DN.se