I dag spelade jag och Stefan vår sista badmintonmatch för 2014. Och jag kunde putsa till årets totala förlustsiffror till 14–16 i matcher, vilket var trevligt. Lyckades faktiskt vinna alla tre seten, vilket inte är så vanligt att någon av oss gör, och det med 15–8, 15–11, 15–8. Stefan hade en lite för hög felprocent vilket straffade sig men roligt var det som vanligt och en del bollar var minnesvärda.

Innan jag kom så långt som till Spånga var jag uppe redan 07.30 för att hinna göra mig klar tills dess att ventilationsteknikern skulle dyka upp 08, vilket han också gjorde. Tillsammans klättrade vi upp på vinden på den ishala stegen och där kunde mannen konstatera att det inte var något mekaniskt fel utan sannolikt något elfel. Så jag fick numret till en elkille som inte svarade när jag ringde… Nå, nu har jag pratat in ett meddelande på hans svarare och hoppas på en reaktion inom några dagar.

Förutom trasig ventilation har vi också en svårinställd teve och en dator som inte mår så bra – Markus stoppade in något nytt i den i går men lyckades få igång den igen i kväll efter det att hårddisken kraschat och all kontakt med nätet upphört. Dessutom har våra fasta telefoner slutat att fungera och enligt Tele 2 kan det ta upp till fem dagar innan felet är avhjälpt. Så vill ni ha tag på oss, använd våra mobiler. Man vill ju att saker ska fungera!

Satte mig och skrev en artikel om mannen jag nämnde i gårdagens blogg, alltså han som gjorde en mycket märklig observation år 1957. Bra att ha något klart inför nummer 1 nästa år. Sedan fick jag ett mejl från en tidigare arbetskamrat på Norrbottens-Kuriren i Luleå som hade fått in en bild från en taxichaufför. Chauffören hade plåtat något som han trodde var ett meterregn klockan 11.45 på julaftonsförmiddagen. ”Han och passageraren såg två av varandra oberoende ljusfenomen med ”huvud och svans”, typ ”störtande rakt ned” bägge. De kunde följas en rätt lång stund innan de försvann bakom skog”, skrev min tidigare kollega i mejlet.

Nu var det det gamla vanliga, nämligen två flygplan med kondensstrimmor efter sig. Ofta misstolkade så här års. Frågan är när folk ska lära sig att känna igen dem. Svaret är givetvis att det alltid kommer att finnas många nog som inte gör det.

Lunchen kom att bestå av rester från julen och sedan körde Niklas och Markus Annelis mamma till tåget eftersom det var dags för henne att åka hem i dag. Det har som alltid varit trevligt att ha Raili här. Inga problem utan bara skoj.

Dagen i övrigt har gått åt till lite av varje. Har också hunnit sitta en stund och sortera in frimärken från tre album som jag fått under året. En hög med rymdfrimärken, som nu sitter där de ska, och en med äldre utländska, som ligger i kuvert per land, en med svenska, som ska kollas av mot dem jag har och så en hög som Gunnar Karlsson i föreningen ska få.

Kvällsmaten blev köttbullar, revbensspjäll och dopp i grytan. Gott fortfarande. Kikade på ”Bodyguard” med Kevin Costner och Whitney Houston, en film som jag faktiskt inte sett tidigare. Så tragiskt att den fina sångerska skulle dö alldeles för tidigt.

Sist i kväll jobbade jag en stund med min ständigt växande bibliografi över faktaböcker på svenska
som tar upp ufofrågan. 501 titlar har det blivit så här långt och då har jag ytterligare några liggande som ska petas in.

Och allra sist, efter att ha plockat ned tvätten jag hängde tidigare i dag, tittade jag på Tre Kronors juniorer i JVM mot Ryssland. Och där vann Sverige till slut efter en kämpainsats. 3–2 blev det.