Firande och dödsbud

henrydod15
Den här dagen har bjudit på trevligheter och tråkigheter. Som det kan bli ibland. Det trevliga var att jag och Anneli fick fira med Ylva när hon fyller år i dag, detta genom att äta lunch med henne och ytterligare några vänner på Café Blom på Moderna Museet. Ylva är en av familjens bästa vänner och det är alltid roligt att ses. Vi har gjort flera resor tillsammans och Anneli och Ylva har gjort hur många kulturbesök som helst.

Den tråkiga nyheten är att den gamle Mariestadsufologen Henry Svensson gick bort i lördags. Han blev drygt 93 år. Henry avled på Kärnsjukhuset i Skövde natten till i går efter det att han hunnit bo bara två dagar på det äldreboende i Ullervad utanför Mariestad som han flyttats till. Jag fick beskedet av Henrys sambo Barbro sent i eftermiddags och efter det har jag också pratat med Henrys son Sven-Erik i Västra Frölunda.

Henry betydde oerhört mycket för mig när jag som 16-årig ufointresserad startade UFO-Mariestad. Jag kan inte räkna de timmar som jag tillbringat tillsammans med honom, antingen i hans bil på väg någonstans, under föredrag i diverse städer eller hemma i hans bostad på Stockholmsvägen 81. Henry var en flitig radioamatör som sände på 80-metersbandet. Typiskt Henry hade han en sändare som hördes vida omkring och när han varje söndag under många år tog upp ufofrågan fick han många reaktioner. En hel del positiva och en hel del negativa.

Ämnet var inte lätt att diskutera på amatörradio eftersom man där egentligen bara ska tala om sådant som inte kan väcka debatt eller reaktioner som är utöver de vanliga. Trots att Henry fick anonyma varningar och hotades med att mista sin sändarlicens så gav han sig inte eftersom han ansåg att ufofrågan knappast kunde räknas som så viktig att den borde väcka några reaktioner. Ett fenomen som förnekades av myndigheterna, och därmed inte fanns, borde ju knappast vara ett problem att ta upp, ansåg han.

För rolig och underfundig var han och när vi träffades för sista gången den 23 februari så satt vi på kanten av hans säng och pratade om gamla tider men också lite framåt. För trots att han då var rätt skröplig ville han så gärna hålla ännu en studiecirkel. Och han hade lätt att le och skratta trots att benen bar dåligt.

Den som hört honom hålla föredrag glömmer det heller inte. ”Får du bara skrattarna på din sida så är du hemma”, lärde han mig tidigt. Och skrattarna hade han tryggt i sin hand när han med blädderblock och breda tuschpennor målade upp vittnesmålen för sin nyfiket lyssnande publik. Han hade ofta träffsäkra liknelser och bilder: ”Posten i Mariestad, sju luckor och två ansikten”, var ett av dem. Myndigheternas sätt att bedriva verksamheten imponerade sälla på honom.

Ja, Henry lämnar ett stort tomrum efter sig trots att han inte varit aktiv på länge nu. Och att säga att en epok gått ur tiden är inte att överdriva. Men varje gång vi träffades lyste hans ögon upp och han började prata om att hålla föredrag eller studiecirklar – som han var en mästare på – igen. Något som givetvis inte gick att förverkliga. Du ska ha tack för allt, Henry!

Såg att en grupp astronomer som sökt igenom 100.000 galaxer i jakt på tecken från avancerade civilisationer hade hittat – inget., Inte det minsta ljud som kunde härledas till högteknologiska varelser. Lite dystert.

Min dag har mest gått åt till att bevaka flyktingkatastrofen på Medelhavet där den misstänkta dödssiffran steg till drygt 900 under kvällen. Jag har också skrivit om ännu en makaber video från terrororganisationen IS som visar hur man skär halsen av 15 kristna och skjuter 15 andra med automatvapen i nacken. Det är oerhört beklämmande hur människor kan göra så mot andra människor. Jag hoppas verkligen att IS kan stoppas.

Kvällens mat blev Husets pasta på La Barca med Staffan. Alltid ett trevligt avbrott. Nu är skiftet slut och några dagar hemma väntar.

Ylva med Anneli, Karin och Eva runt det soliga bordet.
ylvafyller1504bb
Innan vi åkte för att träffa Ylva handlades det grönt på Plantagen.
anneliplantagen1504

Loading