I morse åkte jag och Niklas från Stockholm och Carl-Anton från Nyköping till Dag Kyndel i Hölö för att hämta böcker som han ville skänka till föreningen. Det var Dag jag ringde i går och klockan 9 var vi på plats hemma hos honom på Vrå Gård.
Dag hade förberett vår ankomst och markerat vilka böcker han ville spara genom att lägga dem ned så sedan var det bara för oss att börja fylla kassarna och bära. Medan jag valde ut vilka böcker som skulle var – Carl-Antons bil eller min – så bar de båda andra. Och det fanns säkert 2.000 böcker varav upp emot 1.500 var tillgängliga för oss.
Den som inte har jobbat med att plocka och lasta böcker kan inte riktigt föreställa sig vilka mängder damm som dessa samlar. Det är nästan så att man får lungsot på kuppen. Men mycket var riktigt bra, massor av titlar inom de ämnen som AFU samlar på, och arbetet gick rätt fort.
Till slut var båda bilarna så fulla att vi tvingades lämna en del böcker men då hade vi sållat hårt och fått med dem som vi absolut ville ha.
Det är bara att tacka Dag för denna fina gåva!
På vägen hem stannade jag och Niklas på Burger King i Järna för lunch och sedan körde jag hem honom till Stora Essingen.
När jag själv kommit hem kånkade jag in alla kassar i garaget och satte mig där och började sorteringen, något som tog nästan tre timmar. men då hade det blivit ett gäng kassar som kunde säljas och hela sju som var fyllda med böcker för AFU. Inte illa. Det betyder cirka 170 böcker.
Jag behåll en del Muminböcker och lite annat och Niklas tog med sig några Mumin han också. Mindes hur vi hade läst dem när han var liten, sa han. En kasse med Selma Lagerlöf hade det också blivit som jag plåtade och skickade bild på till Selma-samlaren Håkan Blomqvist. Och han svarade snabbt vilka av dem han ville ha.
Det blev också en del som vi fick köra till tippen vilket jag och Anneli gjorde framåt sena eftermiddagen.
När jag kom hem och loggade in på Facebook upptäckte jag plötsligt att jag inte alls bara hade ett mess som väntade på mitt svar utan femtio! Där låg högvis med meddelanden från folk som jag inte var vän med på Facebook men som velat komma i kontakt med mig. De hade helt enkelt inte sýnts. Och jag som alltid svarar dem som skriver till mig!
Efter en stund hade jag svarat och bett om ursäkt till folk ändå tillbaka till 2013! Här fanns rapporter, frågor om hjälp med specialarbeten, teveinslag och gud vet vad. Jag skrev för brinnande livet och fick faktiskt kontakt med en del av dem.
Men så här kan det ju inte vara. Messenger är ju helt knäppt när jag inte ens kan se vilka som har skickat in frågor till mig.
Sedan var det nedräkning mot OS-finalen där Sverige fick stryk med 2–1 mot Tyskland. Något som var lätt att inse när vi inte gjorde något vettigt i chansväg under matchens första kvart då Sverige faktiskt ägde matchen. Och så många svenska träben! Självmål och missade chanser där bollen flög åt helt andra håll än det var tänkt.
Trist, trist. Men jättekul med den svenska anfallsfotbollen. Nu måste vi bara lära oss att skjuta och avsluta också. Tror att målet var Sveriges enda skott på mål under hela matchen.
Alltid roligt att kunna lära sig kanalisera.
Dag Kyndel, Carl-Anton och Niklas.
Dag Kyndel som skänkte böckerna.