I dag har jag, Carl-Anton och Bob jobbat i Bobs källare hela dagen. Dels har vi packat alla Margaret Frys böcker och papper plus dem vi fick från Janet och Colin Bord i lådor. Det börjar bli en trave nu och då har vi ändå flera personer kvar att besök. Hittills 44 lådor som är packade i källaren.

Innan vi kom så långt ringde jag till Maureen Plunkett för att beklaga Denis bortgång i går. Vi pratade en god stund och Maureen upprepade att hon och flera i hennes familj gärna skulle vilja komma över till AFU och titta nästa år.

Dagens stora insats har varit att tillsammans med Bob gå igenom ett stort antal lådor med papper och annat nere i källaren. En del av materialet hade stått nära söderväggen som läcker vatten och blivit ordentligt fuktigt. En del mappar var så förstörda att de bara var att kasta. Annat packade vi om i nya lådor och flyttade till nya platser.

Det finns fortfarande flera hundra lådor med material från Steve Moore, en fortean som avled för ett par år sedan. Problemet med dem är bara att varje låda är en blandning av olika saker och måste gås igenom innan vi vet vad som ska skickas till AFU. Ett jättejobb som Bob inte har kunnat göra eftersom hans rygg är dålig.

Men i början av oktober ska han in på en ny operation och förhoppningsvis ska den göra honom så bra att han kan fortsätta jobba i källaren.

Turerna till soptippen tar oss längs smala gator en dryg mil innan vi kan svänga ned på vägen till själva återvinningsanläggning som är bättre bevakad än regeringskansliet i Stockholm. Nå, kanske inte. Men infarten görs genom att snirkla förbi fyra stridsvagnshinderliknande konstruktioner fram till en bom med en vakt som kollar in Bobs papper och legitimation som visar att han faktiskt får köra skräp hit.

Själva vägen har närmare tio höga gupp som nästan inte går att passera om man kör fortare än fem kilometer i timmen och inne på anläggningen härskar ett gäng hårdföra anställda med hjälmar.

Det är inte för inte som man tilltalar alla med Sir och skrapar med foten innan man dristar sig till att faktiskt kasta något.

Min och Carl-Antons insats i källaren har i alla fall frigjort en massa ytor och det sista vi gjorde var att bära upp ett stålskåp som ska slängas. Ett litet äventyr då trappan är brant och kurvan snäv när vi väl nått marknivån. Vi ställde plåtskåpet vid trottoaren för att några som samlar skrot ska plocka upp det. Verkar vara en förvånansvärt effektiv metod då vi tidigare i dag placerade en gammal skivspelare med små högtalare där bara för att se dem försvinna inom en kvart.

Hemma har stackars Anneli dragit ut en tand (i går) precis som jag och nu är vi två i familjen som käkar smärtstillande. Stackars henne. hade velat vara hemma och krama om stackarn.

Efter en dag fylld av lyft, bärande och den mindre bra luften i källaren (avfuktaren samlar in drygt två litet vatten om dagen plus att det är dammigt) beställde Bob friterad kyckling med nudlar, paprika och lök i sötsur sås från Speedy Noodles som levererades till dörren. Vi äter alltid den rätten en gång när vi är här. Och den är himmelskt god!

Sedan slog jag en signal till John Rimmer för att kolla upp allt inför morgondagen och diskutera var vi kan parkera, det är restriktioner fram till 11.

Men sedan gjorde vi tidig kväll. Lång dag väntar i morgon med tre inbokade besök i södra London, Benson och Portsmouth och en natt borta hos Valentine och hennes familj.

Ett av fynden i källaren – gammal bild på Bob Rickard.

Och ännu ett: Registret över Fortean Times prenumeranter från 70-talet.

Lunch hemma hos Bob.