Se där for en resa till Barcelona all världens väg. När Sterling Airlines gick i konkurs i morse så betydde det också att den resa som jag och familjen hade bokat till Barcelona i påsk försvann som ett höstlöv i vinden. Nu råkade vi trots allt inte särskilt illa ut. Vår resa var en kompensation som Sterling hade lovat oss på grund av en del strul med en annan resa – till Florens – i somras. Så några pengar förlorade vi inte. Trots det känns det inte så kul att bli blåst på trippen.

Dagen har dock i Sterlings tecken och jag har skrivit en bunt artiklar om konkursen, vad den betyder för folk som rest med dem och för personalen bland annat. Man häpnar över hur illa företaget har betett sig mot sina anställda som bara lämnas vind för våg och som nu riskerar förlora två månadslöner.

Bra var i alla fall att en kristdemokratisk riksdagsledamot läste min artikel om personalens problem och skrev en fråga till arbetsmarknadsministern Sven Otto Littorin som nu ska svara på om han tänker göra något för att hjälpa svenskar som är anställda av utländska bolag och som alltså inte omfattas av den statliga lönegarantin när en firma går i putten.

Var och käkade på WKB som alltid har en bred meny där man kan hämta mer av allting utan att någon säger stopp. Det gillar jag.

I dag kom mamma hem från sjukhuset och hennes röst lät glad och förhoppningsfull när vi pratades vid. Det kändes skönt för mig också.

Här hemma har jag jobbat med kursen mest hela kvällen men stack emellan med glass och Simpsons med familjen. Var så himla trött på bussen hem att jag somnade flera gånger. De här tidiga morgnarna är ingen höjdare. Inte så att det är något problem att gå upp, det funkar bra även om kockan är 04.30, men när man har jobbat en hel dag så känns det i skallen.

Ska bli skönt att komma upp till kursen och vila upp sig (OBS: Skämt).