Direkt efter 08 tog jag bilen och körde ner till Mariestad för vidare befordran till Skövde där mamma ligger på sjukhus. Men först stannade jag till på vägen hos Håkan E på hans jobb för att ge honom ett exemplar av Sökaren som han behöver nu när vi ska göra klart tidningen. GPS:en ledde mig rätt även om jag först undrade om den inte hade förvandlats till en tidsmaskin för det stod nämligen Tecoma på skylten på den firma som jag stannade utanför. Alltså den firma som Håkan jobbade för för mer än 15 år sedan. Nu visade det sig att jag varit allt för uppslukad av min Zappa-cd och inte bromsat in i tid. Affärstryckeriet, där jag skulle ha stannat, låg fem meter bakom mig.

Nästa stopp blev Max i Örebro för en morgonburgare. Jag satt faktiskt helt solo i hela hamburgerian. Men det var lika gott för det.

Vid 12-snåret var jag nere i Mariestad och plockade med mig några saker från mammas lägenhet, kastade lite mat som skulle ha blivit gammal och vattnade blommorna. När jag kom fram till Kärnsjukhuset låg det faktiskt en liten, liten snöhög på parkeringen så man undrar ju om vintern har kommit eller…

Mamma låg på sjätte våningen och verkade lite piggare i dag. Vi gick en kort sväng i korridoren, hon med rullatorn. Sedan gick jag några ärenden åt henne innan vi satte oss och pratade en stund. Personalen på avdelningen är hur bra som helst berättade hon. De tar sig verkligen tid och är aldrig stressade.

Nu gäller det för mamma att bli bra så att hon kan komma hem igen. Jag lämnade ett av barnens tygdjur, som de gjort i skolan för flera år sedan, som sällskap åt henne.

Efter timmen hos mamma åkte jag till Alf Brage och Verna som bor i Röset mellan Skövde och Skara. Alf är en enormt lokalhistoriskt kunnig person som jag också har med – tillsammans med Verna – i min naturfenomenbok. Nu är Alf lite krasslig, går illa och har ont i ryggen. Vi satt och pratade en stund och de bjöd på smörgåstårta och många bra historier. En av dem, om ett hus som plötsligt försvann, kan mycket väl hamna i min nästa bok. Innan jag åkte fick jag ett pra kassar böcker till AFU som jag tacksamt tog emot. Ni kan se Alf på bilden ovan.

Nästa anhalt var Sven i Falköping. Också han numera en rullatorernas man. Han skickade med mig ett par kassar ufoböcker (25 stycken) till AFU plus en stor låda med amerikanska ufotidskrifter. Det tackar vi för. I gengäld har jag fixat honom en sällsynt bok om Pinocchio.

Efter Sven var det dags att åka till Annelis mor och far för att käka pannkakor och prata en timme innan jag skulle åka hem. När jag kom dit stod ”Misse” där och spann. Det är en lustig katt som vi har trott varit borta och död hur många gånger som helst. Den här gången var det tre månader sedan han visade sig senast. Men han är alltid lika kärvänlig och älskar att bli kliad och barnen älskar honom.

Sedan blev det raka vägen hem med tankstopp i Laxå. I bagaget låg ett femtiotal ufoböcker och en hel hög med tidningar. Ett bra tillskott till AFU.

”Misse” njuter medan Raili kliar.