I dag på förmiddagen fick jag det tråkiga beskedet att UFO-Sveriges mångåriga medarbetare Barbro Magnusson inte längre finns ibland oss. Hon avled på sjukhus i Nyköping strax före 07 i fredags morse efter en lång tids sjukdom.

Barbro var en av UFO-Sveriges mest älskade och bästa fältundersökare och jag pratade med henne så sent som i onsdags då hon fortfarande var kvar i hemmet i Oxelösund. Då låg hon till sängs vilket hon gjort under de senaste två månaderna och hon var mycket ledsen över att inte längre kunna ta sig ut på egen hand. På natten blev hon sämre och togs till sjukhus under torsdagen där hon nästa dag avled med sin syster och andra familjemedlemmar vid sin sida. Hon avled lugnt och stilla och hade ingen smärta under sina sista dagar.

Barbro skulle ha fyllt 64 år i september. Bilden ovan är tagen av Håkan Blomqvist 1996.

Det är med tungt hjärta jag skriver dessa rader. Barbro var en fantastisk människa som alltid var positiv och aldrig såg svårigheter i det hon gjorde. Inte ens när sjukdomen slog till. Hon var också en lysande stjärna som fältundersökare och en av dem som ägnade mycket tid åt fenomenen i Hessdalen. Hennes sista stora UFO-Sverige-projekt blev det första Värmlandsprojektet 2002. Få var så noggranna i sitt undersökningsarbete, hon vände på varje sten och gav sig inte förrän alla vägar var uttömda.

De senaste åren har hon varit sjuk och inte kunnat delta i vare sig styrelsearbete eller fältundersökningar. Istället har vi fått hålla kontakten per telefon.

Nu är hon borta och det känns riktigt, riktigt tomt.

Det har hänt trevligare saker i dag också. Pratade precis med den gudabenådade tecknaren Hans Lindström (titta in på hans hemsida) för att få ett nytt gäng utomjordingar till UFO-Aktuellt. Och det ska jag få. Men jag fick också en färsk rapport om hur hans terrier Lennart efter nio år äntligen hade uppfyllt Hans önskan om att bli en råttjägare.

– Klockan var lite efter ett i natt och jag fick höra hur Lennart satte av in i köket och hur det blev ett hemskt liv där. När jag kom dit såg jag Lennart bita en stor råtta medan blodet sprutade. Själv hejade jag på så mycket jag kunde, berättar Hans.

Råttkampen slutade med att en kom undan och en dog på fläcken. Råttan mättes sedan upp och visade sig vara 30 centimeter från nos till svanstipp.

Sommarens varmaste dag i Stockholm. 31 grader. Vi drog direkt till badet innan något annat blev gjort. Det var skönt efter en tung dag. Markus var också med eftersom han kom hem från golfkursen i eftermiddags. Han hade sänkt sitt handikapp ordentligt och dessutom vunnit en hel del priser. Solbränd och nöjd var han.