Upp i hyfsad tid för att hinna med en sista korrekturgenomgång av min nästa bok. Hittade några saker som skulle ändras och ringde till Andreas på förlaget som såg till att de blev fixade. Sedan satte jag mig i bilen och åkte till Semic för att lämna lite fler påskrivna böcker av min nya bok som ska skickas ut. Träffa Andreas och fick några andra roliga böcker som förlaget gett ut. Dessutom dök Anita N upp, som alltid brukar hjälpa mig med diverse saker. Fick också med mig ett korrektur på min artikel om UFO-Sveriges Mienprojekt som ska gå i Julstämning i december. Läste den direkt och ringde in en liten ändring.

Efter Semic fortsatte jag ut till Rosersberg efter att ha tankat både mig och bilen på en Statoilmack. Där plockade jag upp ett par lådor med Naturfenomenboken som stod och väntade. Hälften hade jag köpt åt DN.se och hälften till mig själv.

Hemma igen så hittade jag Niklas i soffan. Han hade gått hem med huvudvärk och låg och slötittade på teve. Fixade lite mat åt oss och sedan såg vi på ett Seinfeld-avsnitt tillsammans innan jag åter parkerade framför datorn för att skriva mitt föredrag om Tintin och naturens okända krafter som jag ska hålla senare i veckan på Tintinföreningens årsmöte.

Det tog sin lilla tid och nu vid 20, efter mat med Anneli och pojkarna, så är jag ännu inte klar. Ni kan se lite av albumen på bilden ovan.

SVT har också ringt för att boka tid med mig i morgon. de ska göra ett inslag i Kulturnyheterna om hur utomjordingarna har förändrats på film under femtio år. Titan Television har också hört av sig för att hitta någon som är intresserad av flygande apparater för programmet ”Outsider”. Här får jag nog ta mig en funderare på hur vi ska göra. Knappast något seriöst program.

Under dagen har jag också uppdaterat det mesta från den gångna helgen med bilder och lite text. Bara så att ni vet.

Till sist. Natten har gått över i tisdag och jag är klar med Tintinföredraget. Läste på DN.se att en tidigare hemlig inspelning från Hårsfjärden från den 12 oktober 1982 inte var en rysk ubåt trots att den svenska regeringen ansåg det och protesterade hos Sovjet, Istället tyder nu allt på att det var ett svenskt segelfartyg!

Det mest intressanta i sammanhanget är inte att minkar och sillar nu har fått sällskap av ett segelfartyg utan att misstaget upptäcktes först sedan ljudinspelningen offentliggjordes för ett halvår sedan. Då kunde den för första gången lyssnas av av kaptenen på det aktuella segelfartyget som kände igen det.

Militärens hemligstämpel var alltså totalt kontraproduktiv. Genom att mörka den så försatte man sig i en situation där den ende som kunde avslöja missen inte hade tillgång till materialet. Jag kan direkt tänka mig en rad paralleller till ufofrågan. Det som hemligstämplas där förs ju även det undan från insyn från dem som kanske kunde lösa gåtan. Forskare i det civila samhället till exempel.

Jag undrar om militären lär sig något av detta. De som blir kvar efter alla bantningar och nedläggningar vill säga.

Läs gärna DN-artikeln HÄR.