”Telefonintervjun”

Gick upp rätt tidigt (men inte lika tidigt som Niklas som åkte till Tammerfors med inebandylaget) och satte mig vid skrivbordet för att soertera mejl i ett par timmar. För det räcker ju inte med att svara på dem, när det väl är gjort måste man ju dessutom hålla ordning på dem. Ett halvtidsjobb bara det!

På jobbet svarade jag som vanligt i tipstelefonen när den ringde. Det var en läkare, Thomas Jackson, som lät helst svensk men bodde i Storbritannien. Till en början var samtalet helt normalt. han tipsade om en bok han höll på att skriva och om en sajt där han lagt ut en rapport.

Det hela handlade om de apatiska flyktingbarnen som han inte trodde en sekund på. Inte att de var sjuka i alla fall utan istället utsatta för ett slags ”närståendeorsakad simulering”. Jag ska inte gå in närmare på detta men sjuka var de i alla fall inte i hans ögon.

Pratade på en halvtimme då han plötsligt sa ”och det här samtalet kommer också att ingå i min bok”. Häpp! Mannen höll alltså på att blanda in mig i ett bokprojekt som jag absolut inte ville vara med i och dessutom i ett ämne där jag inte har några kunskaper.

Plötsligt började han också anklaga alla journalister för att dölja sanningen och mig för att ljuga. Detta trots att jag egentligen inte sagt något av vikt under hela vårt samtal. Allt jag gjort var att snällt lyssna och titta på de sajter han föreslog.

Jag sa givetvis till honom att han absolut inte fick citera mig. Jag var ju över huvud taget inte intressant. Men det bekymrade inte doktor Jackson. ”Då får du väl stämma mig!” ropade han i andra ändan.

Vad gör man? Här har jag pratat med en man som utger sig för att vara läkare och egentligen inte sagt något av vikt och får plöstligt veta att jag kommer att citeras på detta.

Boken lär nog aldrig komma ut men det är tråkigt det som har hänt i vilket fall. Jackson själv har ju förverkat all eventuell trovärdighet för något som ju inte kan vara det minsta viktigt för honom. Om jag hade varit expert på apatiska barn eller hans motståndare så skulle jag inget sagt. Då hade jag varit lovligt villebråd.

Loading