Det har varit en rätt fullspäckad sommar något som har drabbat den stackars häcken som blivit allt mer vildvuxen. Men i dag satte jag saxen i den och på bilden ovan kan ni när nästan halva har hunnit tuktas.

Vädret skulle visst bli bra hade någon sagt men under de timmar på sena förmiddagen som jag var ute så duggade det mest hela tiden. Någon sol syntes inte på hela dagen. Men nu är det gjort, tre sopsäckar blev det och efter att ha rensat i garaget också körde jag ett ordentligt lass till tippen.

Framåt sena eftermiddagen mötte jag upp Anneli på Ica Maxi i Barkarbystaden för att handla. Då hade hon hunnit prata bort en god stund med FOI:s tidigare ufoansvarige Arne Gjärdman och hans sambo Harriet. Synd att jag missade dem. Arne var min favorit bland dåvarande FOA:s alla ufoansvariga under åren, en pärla på alla sätt. Nu måste vi ta oss i kragen och bjuda hem dem framåt hösten.

Jag och Anneli slank också in på Bolaget för att fylla på lite inför morgondagens surströmmingssittning hemma hos oss. En årlig tradition där vi bjuder in våra grannar (alltså de som gillar strömmingar på burk) och har en trevlig kväll.

För mig blir det till att ta det lugnt med snapsandet eftersom jag kör till Oslo på söndagsmorgonen. Så jag siktar på att ta en direkt vid 18-snåret när vi sätter oss till bords och så får det vara bra med det.

I dag publicerades min artikel om Sigrid Rausings bok ”Mayhem” där han tar upp Eva Rausings utpekande av Hans Rausing (Sigrids far och en av de rikaste personerna i världen) som att ligga bakom mordet på statsminister Olof Palme. Ett utpekande som känns minst sagt svajigt och som jag själv inte tror har någon substans.

Läs artikeln här: Hans Rausing pekas ut för Palme-mordet

Boken har fått mycket bra recensioner i Storbritannien men tyvärr har jag bara haft möjlighet att läsa kapitlet om utpekandet. Sigrid Rausing själv var vänlig nog att svara på ett par frågor som jag mejlade till henne och dessa svar finns med i artikeln.

Efter lite datorjobb (mest mejlsvar inför Englandsresan) så satte jag och Anneli oss i soffan och tittade på den italienska filmen ”Livet är underbart” (en titel som många känner igen från Jimmy Stewarts gamla svartvita favorit) och den var inte så dum. Vi gjorde var sin varm baguette med räkor och drack ett gas vin också.

Sedan var jag nära att få hjärnblödning när en vän på Facebook skrev att han inte trodde att vi hade varit på månen. Jag måste erkänna att sådana påståenden gör mig rätt förbannad. Inte minst för att han bara hade råkat se någon idiotfilm på Youtube som ”verkade trovärdig” och så vips så var det bara att börja tro.

Det finns alltså människor i dagens så kallade upplysta samhälle (Trump, Kim och compani gör att man undrar när det gäller den definitionen) som är beredda att strunta i bevis och kunskap bara för att de råkat se en himla film på nätet. Det gör mig orolig för samhället i stort. Om vi inte lyckas ta med oss kunskap till nya generationer hur ska vi då över huvud taget kunna utvecklas?

En annan sak som kan göra mig milt förbannad är hur bankerna handskas med oss kunder. Titta bara på bilden som jag knäppte på ”mitt” Nordeakontor härom dagen. Nej, det kontoret har verkligen inga pengar. Och inget annat Nordeakontor i kommunen heller. Jag måste åka till Kista om jag vill hantera slantar och sedlar. Är det något att vara glad över?

Det är visserligen inte ofta jag behöver använda pengar längre men en bank ska ta mig tusen serva sina kunder. För det är faktiskt så att vi använder kontanter i Sverige och för bara några månader sedan dessutom fick sprillans nya.

I säng i hyfsad tid för att läsa.

Varför är de här två kunderna så glada?

Mycket grönt! Och en del höstrött…