Intervjuer

Bild
Om ni studerar den återhållsamma segergesten från Stefan här ovan så inser ni säkert att det var strid på kniven också i dag. Särskilt första set som tog 25 minuter och där Stefan vann med 15-13. Och det var tyvärr melodin för dagen. Stefan fick sin revansch efter två förlustmatcher. Men som ni kan se på tröjan så fick han kämpa för det. Min tröja såg likadan dan ut.

Fick nytt layoutkorrektur från Semic och under dagen ska också ett textkorr var klart. På måndag lär det hela åka till repro. Så nu är det nära. Men så snart den boken är klar är det bara att kasta sig över nästa: uppföljaren till ”Det Okända” som ska vara klar från min sida den 1 mars. 465.000 tecken ska det bli och utav dem har jag skrivit 395.800 så här långt.

Blev intervjuad av en reporter på tidningen Finnveden i dag på förmiddagen. Hon ville veta lite kring en rapport från Värnamo. Rapporten som handlar om en observation gjord klockan 00.10 den 12 februari lyder som följer:

”Jag var ute med hunden en kort stund i en park i centrala Värnamo. På väg hem igen får jag se ett triangelformat föremål, med fem-sju orangeröda matt lysande lampor, passera ljudlöst med snabb fart rakt över stjärnhimlen. Min uppfattning är att föremålet var relativt stort och att det åkte väldigt snabbt. Det var helt borta efter bara fyra-fem sekunder igen.”

Vi får se vad som kan komma ut ur den.

/…/

Så har jag då varit med i direktsändning från en studentradiostation i Kalmar, Radio Shore 98,6. Fast jag var med på telefon så klart. Bra frågor och en god möjlighet att informera om vad UFO-Sverige gör. Fick chansen att berätta om både okänt och känt, ufon och ifon.

Kvällen i övrigt blev ett gäng hårda mackor och en Boddingtons med familjen framför teven. Var och hämtade Markus från hans träning också. Och så har jag bläddrat igenom Niclas Janssons nyupplaga av sin bok från 2000, ”Rivet skinn”, med titeln ”Rivet skinn – hela historien”. Niclas J var under många år en brottsling utan spärrar. Han åkte ut och in på kåken. Eftersom han växte upp i Motala så ville jag kolla om han fortfarande hade kvar de delar i boken där han berättar om ”Texas”, en ”journalist” och ”ufolog” som han kom att hata när han mötte honom på kåken där han satt av några månader för sexuella övergrepp mot unga pojkar.

Och visst har Niclas Jansson sparade de passagerna och visst är de lika utlämnande som allt han skriver om sig själv. Och visst känner man som läsare samma avsmak mot pedofiler som författaren själv.

Loading