Lugn start på dagen, har till och med hunnit ligga i badet en stund. Inte så dumt. Grabbarna är i skolan och Anneli dyker upp om ett par timmar då vi ska åka till Örebro för att besöka kamrater. Dessutom ska jag hålla föredrag om konspirationsteorier för ett nätverk med kvinnliga ekonomer och civilingenjörer. Föreläsningen börjar 18.30 och jag har putsat klart på den nu på förmiddagen och lagt över den i laptopen.

Min redaktör Andreas på Semic ringde på förmiddagen efter att ha fått korrekturet på naturfenomenboken. Inte mycket ändringar men ett par viktiga påpekanden av korrläsaren vilket jag tackar för. Nu tar jag med manuset till Ängelholm för att kika igenom det men på måndag så går det iväg. Det ska bli riktigt skönt när boken äntligen går till tryckeriet.

Under tiden kan ni se fram emot att köpa ”Det Okända” till ett billigt pris på bokrean. Tror att den ska kosta 59 kronor. Det man kan säga om det priset är väl att det knappast kommer att bli många ören över till mig som författare.

/…/

Så har vi varit i Örebro några timmar, föredraget är klart och vi sitter hemma hos Claes och Åsa för att dricka en öl (välförtjänt) och äta paj. För en timma sedan stod jag och pratade om konspirationsteorier framför 16 trevliga damer från nätverket Cecilia (se Annelis bild ovan). Många frågor och en riktigt bra publik. Samtidigt känner jag nu att det är någon trist förkylning/influensa som härjar i kroppen. Så länge man står framför en grupp och pratar så känner man inget men nu efteråt är det som hela kroppen håller på att invaderas av trötthet.

Det lär nog bli en tidig sänggång i kväll. Först ska vi passa på att umgås med Claes och Åsa och deras söta dotter Clara som har vuxit till sig ordentligt sedan vi såg henne sist. Pratar mycket men är artig och snäll och gillar helt klart att ha besök.

Men oj, nu kom frossan och värken i kroppen och jag fick lägga på mig en filt för att över huvud taget kunna sitta kvar vid bordet tillsammans med de andra. Skallen känns som om den träffats av en nedfallande meteorit. Precis före sängdags tar jag en stor 12-årig Macallan som lättar på nästäppan. Ja, jag gurglar mig faktiskt med den – men spottar inte ut. Är det medicin så är det!

Well, trots allt har det varit en bra Alla hjärtans dag. Och roligt att ha Anneli i publiken, det är sannerligen inte var dag.