Såg i tidningen att Hans-Uno Bengtsson var död. Han hade avlidit efter en lång kamp mot cancern och blev bara 54 år gammal. Det är för jäkligt.

För er som inte kände Hans-Uno så finns det mycket att säga. Han var en stor popularisator av fysik och skrev rader av böcker för den nyfikna allmänheten. Men han var samtidigt en stark motståndare till förenklingar och ställde höga krav på sin omgvining. Han kunde gå på eld och älskade att avslöja pseoduvetenskapliga trosföreställningar inom fysikens område.

Vi hade kontakt under många år. Främst genom den frågespalt som jag ansvarade för på DN.se. Där var han den givne experten inom fysik och svarade långt och ingående på läsarnas nyfikna frågor. Han översatte rader av böcker till svenska och jag har ofta funderat över hur han hann med allt. Tyvärr hann vi aldrig träffas. Vi skötte kontakten över epost och ibland på telefon.

Tomrummet efter hans briljanta sinne blir stort.

Själv kom jag inte hem förrän 02.30 i natt efter en smitningsolycka i Höganäs och en bilsprängning i Linköping. Båda inträffade precis då vi skulle packa ihop för att gå. Så det blev till att sova till 10 i dag innan det var dags för ett nappatag med dammsugaren. Snart blir det lunch och sedan åter till jobbet.

/…/

Det blev en maxad kväll på jobbet med massor av blåljusnotiser, en svensk medborgare som dödats i Somalia, en artikel om hur bilskrotningspengarna är på väg att ta slut (också för dom som varit ute i tid) och så givetvis fotbollen. EM-kvalet på Parken i Köpenhamn mellan Danmark och Sverige. Som tur var kunde vi ratta in kanal 9 på jobbet och på så vis slapp man missa den här historiska drabbningen.

3-0 till Sverige blev 3-3, Poulsens knytnäve i magen på Rosenberg, utvisning, straff (som inte blev av) och så den hjärndöda supporterns angrepp på domaren. Slut på matchen och 3-0 till Sverige.

Jag förstår domaren. Hela arenan verkade uppbyggd som ett stort dagis där den gröna ytan i mitten var lekplatsen. Ytterligare två knasbollar rusade in utan att någon hindrade dem. En av dem leddes vänligt av när han fått springa över hela planen och skjuta mål i Sveriges bur. Banne mig om inte ”vakterna” till och med klappade om honom efteråt.

Själv skrev jag en artikel om hur de danska medierna reagerat på matchen både för papperstidningen och nätet. Och de var inte nådiga.