Så fort jag vaknat gick jag upp och satte mig vid datorn för att jobba vidare på bokmanuset som jag har ägnat hela dagen åt. Och då menar jag hela. Trots en lockande sol har jag inte lämnat huset, knappt mitt arbetsrum. Och så har jag också hunnit gå igenom alla de 28 kapitlen vilket har inneburit en del strykningar men mest tillägg för att få texten att flyta smidigt.

Ett av de kapitel som jag ägnade mycket tid åt var ”sjöjungfrur” och där har jag skrivit till en bra och intressant historia om hur en sjökapten ställde ut en liten sjöjungfru som jag köpt för mycket dyra pengar 1822. Han köpte den i Batavia, alltså nuvarande Jakarta, i Indonesien och den berättelsen ville jag inte undanhålla mina läsare.

För att få ihop den läste jag ett kapitel i en bok som tar upp händelsen men också en rad tidningsartiklar från 1822–1823. Och i en av tidningarna hittade jag den annons som mannen satte in i en Londontidning 1822. Ni kan se den här ovan.

Jag har också intervjuat två jämtar, ordföranden i Föreningen Storsjöodjuret Göte Norlander, och Bertil Nilsson i Svenstaviks företagarförening om lite fakta när det gäller Storsjöodjuret.

Under tiden som jag har arbetat så har bokhögen på golvet intill mig minskat. Jag har börjat bära ned böcker som jag är färdig med efter hand som jag avslutar kapitel. Ett av dagens mål har också varit att kolla alla källor och fotnötter så att de finns där de ska, lägga till dem som saknas och börja bygga upp ett nytt kapitel för dessa noter.

Matpaus i form av en restlunch framför ”Simpson’s kostade jag på mig.

Framåt eftermiddagen, när Anneli kommit hem (och dessutom hunnit åkt och handlat) kom René som är på besök i Stockholm i ett jobbärende. Så det blev lax i ugn på verandan framåt kvällen och sedan satt Anneli och René och pratade medan jag återvände till skrivandet.

Jo, en annan sak har dagen också innehållit. Ett förnyat försök att få tag på Nordea om vårt huslån. Jag kan lugnt säga att jag INTE är imponerad av Nordea som har blåst mig på löftet att få 1,52 i ränta bara för att de är så förtvivlat långsamma att de inte lyckades göra klart avtalet innan en månad hade gått. Två månader faktiskt. Och då gällde inte ”löftet” längre.

Dessutom har det gått en vecka utan att de har hört av sig som de lovade. De lyckades inte få tag på det lokala kontoret sa de! Jösses! Jag var i alla fall tvungen att skriva ett mejl för att få dem att höra av sig igen. Det är inte konstigt att det går långsamt och att vi kunder blir lidande.

När alla gått och lagt sig satt jag kvar till 01.30 och jobbade.