Pärmarna på bilden ovan består av finska pressklipp om ufo och forntida astronauter. Allt materialet donerades av Kalevi Mikkonen i Rovaniemi och mer därtill. När jag bläddrar i dem kan jag inte låta bli att fundera över hur låst man är vid några få språk. I mitt fall svenska och engelska. Tyska kan jag traggla mig igenom om texten inte är för svår, men resten av världen är stängd.

Det är så himla mycket som man aldrig kommer att få veta, bra böcker som jag säkert gärna skulle ha läst bara jag vetat vad det stått i dem. På nätet kan man googla sig fram med hjälp av översättningsmaskinerna men det är bara att inse att en del texter, de flesta, blir rätt illa behandlade när man väl fått dem översatta. Tyska är ett sådant språk där googlandet inte är till någon större hjälp.

Däremot har jag kunnat sköta enklare mejlkorrespondens med några franska ufologer utan att jag kan ett ord (nåja, kanske ett eller två) på detta kulturspråk. Några djupare diskussioner har vi dock inte vågat oss in på ännu.

De flesta av oss är fast förankrade i engelskan och får lita på att allt av vikt publiceras på engelska. Vi överöses ju dagligen av engelska/amerikanska filmer, såpor och nyheter. Man skulle kunna tro att världen bestod av engelsmän och amerikanare. Eller kanske bara amerikanare.

Så är det ju inte. Det är givetvis en enorm fördel att vi kan kommunicera med människor i många länder genom att kunna ett enda språk. Men det finns många undantag. Minns hur vi under någon månad i mitten av 80-talet reste genom Kina utan att kunna läsa en enda skylt eller tidning. De få som kunde tala engelska var studenter som ville träna sig på språket och därför följde efter oss för att prata så mycket de kunde.

Nå, dagen har inte bara bestått av filosofiska grubblerier. Mötte Stefan i badminton och vi spelade som halvgudar (säkert några indiska med många armar). I vilket fall var vi båda rörande överens om att bättre badminton har vi nog inte spelat i år. Kul var det. Särskilt kul eftersom vi vann våra poäng efter hård kamp och oftare på egna meriter än på den andres misstag. Då förstår ni nivån på spelet i vanliga fall…

Glömde skriva en viktig sak från i går. Jag och Markus hade precis varit hos tandläkaren på en rutinkoll och drogs som magneter till Jonnes korvkiosk på torget i Vällingby. Där beställde vi var sina ”luffare”, alltså bröd med gurkmajonnäs. Jonnes är känt för sin härligt lena gurkmajonnäs. Vi blev inte besvikna. Och vilket pris: Tio spänn för två! Bara så ni vet.

Gjorde ett annat klipp i förra veckan då jag tankade för under tio kronor litern i Västerås. Kan ni tanka er! Synd att det är så långt dit annars skulle jag åka dit och tanka mera regelbundet.