Tog mig upp före 08 så att jag kunde rulla på slaget, hinna tanka på Shell en bit bort och sedan köra A406 genom en lugn söndagstrafik, förbi Wembley och Ikea till John Rimmer.

John är redaktör för Magonia och har varit en stor vän av AFU under många år. På senaste tiden har han också hjälpt till med en del pengar som han fått in då han sålt böcker. Men han har också böcker i våra ämnen som han vill donera och i dag var det dags för några kassar till. Så allt som allt står nu 100 lådor i Bobs källare i Forest Gate.

Inte riktigt sant förstås då jag packade in 17 av dem i bilen plus ett gäng med kassar. Kvar är alltså 83 bruna lådor, prydligt igentejpade och påskrivna med donatorns namn.

Jag och John satt och pratade i 90 minuter innan han hjälpte mig att bära ut kassarna och en låda till bilen som jag hade slingrat in på en minimal plats på en minimal gata. Något som det här området är fullt av. Man häpnar när man upptäcker att gatorna är dubbelriktade trots att det nästan inte går att köra en bil på dem med bilar parkerade på båda sidor. En utmaning.

På vägen tillbaka, som jag hade tänkt att ta via North Circular Road, den som jag kommit ned via, lyckades jag hamna i en fil där jag inte kunde byta plats utan missade en ”flyover” och fick ta en annan väg vilket förde mig in i de centralare delarna av London.

Jag har kört den här vägen förut flera gånger så det var inget stort problem och efter att ha passerat Trafalgar Square och Towern, plus London Eye på andra sidan Themsen, kom jag fram till Bobs bara tolv minuter senare än på vägen ner.

Sedan var det bara att börja packa! Anneli har tagit förmiddagen och lunchen till ett besök på Olympiaparken vilket var en bra idé med tanke på det riktigt fina vädret som London bjuder på denna dag.

Det blev en del bärande av de 17 lådorna och kassarna men det var aldrig något problem att få in dem i bilen. Behövde inte ens sätta upp brädan.

När Anneli kom hade hon med sig en Big Mac från McD som blev min sena lunch efter en trekantsmacka i bilen nu på morgonen. Men när Bobs och Sams dotter kom med de två barnbarnen Irana och Evelyn så ringde vi Speedy Noodles och beställde. Och i väntan på maten underhöll vi barnen, jag fick läsa saga och sedan spelade jag, Anneli och Bob fotboll med de två småtjejerna.

Maten från Speedy var bra som vanligt och det är en av resans höjdpunkter att äta deras kyckling i sötsur sås med platta nudlar och lök. Gudomligt! Bob och Sam insisterade på att bjuda så jag kommer att sätta in 200 kronor i Bobs namn till AFU.

Sedan packade vi ut de sista privata väskorna till bilen och satte kurs mot Harwich iden mörknande kvällen som snart blev kolsvart. När vi kom svängt av M25 och kommit in på A12 blev vi minst sagt överraskade av minst fyra, kanske fem mindre hjortar som precis intill motorvägen och åt med rumporna ut mot körbanan. Bara någon meter från trafiken.

Det där kan ha slutat hur illa som helst om den lilla flocken blev skrämd av någon bilist efter oss.

Redan 20.15 var vi framme vid färjan och kunde köra på inom en kvart och sedan var vi uppe i hytten på tionde våningen 20.45. Skönt, det gav oss lite längre tid att hinna sova i natt.

Klockan 21 fick vi en påminnelse om att klockan ombord var 22 och att butiken var öppen så vi gick ned för att handla lite gin och annat. Men vid 23 var vi i säng och när färjan lämnade hamn vid midnatt hade vi nästan somnat. Men inte riktigt.

John Rimmer bor i andra änden av London.

Körde förbi Trafalgar Square på vägen tillbaka från John.

Och dessutom Towern.

Lite prat med Bob i köket – om AFU som vanligt.

Inara och Evelyn – Bobs och Sams barnbarn.