Denna söndag är dag 2, eller kanske snarare dag 3, för vår fältundersökarkurs. För även om fredagen inte är en kursdag så kommer i princip alla redan då och vi fått gott om tid att hinna bekanta oss med varandra, inte minst med den nya.

För min del innebar dagen att jag hade en hel förmiddagen och en bit av eftermiddagen med nybörjarna. Detta innebär några timmars prat, filmer och bilder med misstolkningar som tema. Jag har numera också med ett antal bra svenska ufofall som jag själv har undersökt.

Det kanske kan låta trist att prata om sådant som folk har sett fel på men alla som lyssnar brukar vara mycket nöjda efteråt. Så även i år. För samtidigt som det är mycket lärorikt och en ögonöppnare är det stundtals riktigt kul och fantastiskt.

För mig är det alltid lika spännande och kittlande att möta nya intresserade och när en av dem efteråt sa att hon hade kommit (från Malmö) utan att egentligen veta vad hon skulle mötas av på kursen men blivit mycket imponerad och stärkt av det hon då blir man glad. Enligt henne såg hon nu UFO-Sverige som en förening som söker svar och som har en inställning till ufogåtan som gör att hon vill hjälpa oss.

En annan sa att det hade varit en fantastisk kurs och att han nu insåg hur otroligt mycket arbete som vi lägger ned på fallen som vi undersöker.

Parallellt med mig körde Johan Gustavsson, Peo Wärring, Tobias Lindgren och Carl-Anton Mattsson kurs för fortsättarna i en annan lokal.

Efter en lunch bestående av pytt och stekta ägg fortsatte jag och Peo med vittnespsykologi och intervjumetodik för att framåt 14.30 avsluta det hela då jag samlade båda grupperna för utvärdering. Något som allt ger bra respons, nya uppslag och konstruktiv kritik. Men också här var alla mycket nöjda med dagen.

Innan allt var slut kom en av deltagarna fram till mig och visade en ”sten” som en kamrat hittat på marken och som den personen trodde var en meteorit. Ni kan se den på bilden här ovan. Men någon sten från rymden var det inte. Snarare en smälta från bly eller något liknande. Jag har själv sett många sådana när jag bodde granne med Wretmans tryckeri i Mariestad.

När vi till slut kom iväg hade jag och Jennie fått ännu en passagerare i form av Annelie som också skulle till Stockholm. Då vi kom fram hade det blivit mörkt och trafiken in mot stan var rätt omfattande. Många som skulle hem denna söndag.

Väl hemma var klockan 19 och jag började packa ur bilen. Anneli hade varit på Niklas kör och hört honom sjunga medan jag och Markus (mest Markus) fixade maten. Det finns mer att skriva men nu ska jag lägga mig att läsa en stund.