Någon som vet hur ett frysskåp luktar sedan strömmen gått och en del fisk har smält i dess innandöme? Jag tänker inte ens försöka bekriva det. Detta var i alla fall vad som hände när min goda fru i vintras tyckte att just den sladden kunde hon dra ur för att istället plugga in dammsugaren i källaren. Visst, det gick bra.
Men det hade gått ännu bättre om hon satt tillbaka den efteråt.
Vi har skurat och skurat och skurat men till ingen nytta. Frysskåpet har vägrat släppa sin stank som vore den ett kärt minne. Så där har det fått stå i skamvrån under några månader. Den som råkat öppnat dörren har snabbt stängt den igen.
I dag gjorde jag och barnen slag i saken. Vi borstade rent källartrappan från gamla löv och baxade sedan upp skåpet till markplanet. Där står det nu och väntar på att föras till sin sista vila.
När Markus gick iväg för att tömma hinken med löven i komposten så upptäckten han en mycket död fågel bakom en buske. Ordentligt tuggad på av kanske en katt. Troligen samma fågel som mötte sitt öde i min fönsterruta härom dagen. Och runt knuten låg ännu en fågel, betydligt mera intakt och mycket sötare. Så den bestämde barnen sig för att begrava.
De har en liten begravningsplats för upphittade djur i hörnet av trädgården. Där har de stoppat ned åtskilligt smått genom åren. Nu var det dags för det senaste fyndet. Ett litet kors tillverkades av några pinnar och frystejp och så var det klart. Må den vila i frid.
Själv har jag också jobbat hårt med att tömma ett bord i stora rummet från papper. Ni anar inte vilken insats som krävs för det, och jag räknar kanske inte med att lyckas fullständigt. Men flera stora högar har nu funnit nya hem i pärmar så hoppet lever.
När Anneli kom hem tog vi engångsgrillen och stack ut till Lövsta för att bränna lite korv och bada. Det blev en underbar kväll. Barnen hittade en fiskelina somde glatt brände upp och berikade atmosfären med lite illaluktande utsläpp. Sedan hem och lite teve och mera papperssorterande.