Eftersom vår nya Toyota har haft ett skrapljud från bromsarna i fram under en längre tid och lagret av damm från bromsskivorna växt sig allt större på navkapslarna så fick jag lotsning till verkstaden av Inga-Lill tidigt i morse. Att ta sig från Toyota i Rissne hem till Skälby är nämligen inte det enklaste. När bilen sedan väl var klar och jag krånglat mig tillbaka dit, nu utan Inga-Lill, med hjälp av pendeln och tunnelbanan plus en del gående på slutet så fick jag det intressanta beskedet att klossarna som Toyota sätter på från början är rena skräpet.
Verkstadskillen använde kanske inte ordet skräp men det var ändå i princip vad han sa. ”Sedan byter man ut dem när de börjar krångla”, sa han också. Så på en bil för nästan en kvarts miljon slänger man på bromsklossar som alla vet är skit – alla utom den som köper bilen vill säga.
Som köpare undrar man hur Toyota tänker. Är det bra att en köpare ska drabbas av den här typen av problem på en ny bil? Ser man ingen risk att folk blir förbannade och tänker att Toyota kan man inte lita på?
Själv blev jag rätt sur och när man dessutom sa till mig att jag nog borde köpa ett speciellt vax för att få bort den hinna av klossdamm som klibbat fast på fälgarna så undrade jag varför jag skulle betala för något som jag själv var helt oskyldig till. Det insåg uppenbarligen också killen bakom disken som gick och hämtade en flaska rengöringsmedel och gav mig utan vidare snack.
Annars har jag suttit med näsan i kvittopärmen hela dagen sedan Skatteverket i ett artigt brev bett mig inkomma med alla kvitton för att min deklaration skulle få rätt behandling. Pratade med handläggaren som efter överläggning med en kollega faktiskt gav mig tillåtelse att slippa specificera varje enskilt telefonsamtal. Det tackar man för… Sist jag gjorde det (2002) blev det sex sidor och 182 samtal. Det är tur att man har Skatteverket som ser till så att dagarna fylls med intressanta göromål.
Sommarens första getingstick fick inte helt oväntat Markus. Han har fått en bunt genom åren, det värsta när han fick in en under tröjan och getingen hann sticka honom tre gånger innan det försvann. Nu blev det ett stick i foten vilket inte är så kul det heller.