Japp, där sitter vi. Naglade vid teven. Sverige mot Paraguay. Markus utlokaliserad till några kompisar. En sak vet jag säkert efter gastkramningen: finns det ett liv efter detta så kommer de som hamnar i helvetet att framleva sina dagar som svenska supportrar. Så eländigt, fruktansvärt nära – hela tiden! Chanser och halvchanser som bara inte ville in. Som går utanför eller som sniglar sig fram mot mållinjen så där lagom långsamt så att motståndaren hela tiden hinner fram.

Och så kommer Ljungberg från fel kant och nickar in ett genialt pass från Allbäck! Skrik och glädje så det räcker ända fram till nästa match. Man kan få hjärnblödning för mindre. Nu orkar jag inte längre.

Jo, lite till. Vill gärna meddela att jag vann min badmintonmatch mot Stefan i dag. 2-1 blev det men ryggen är fortfarande inte i toppform. I dag körde vi första matchen med våra nya racketar och faktum var att vi träffade bollen bättre och oftare än med de gamla. Kanske kan bli något om vi får hålla på några år till. Kanske.

Så nu väntar England. Ett prestigemöte. Sverige har inte förlorat på fyrtio år så varför skulle vi göra det nu. Så vassa såg inte engelsmännen ut i dagens match mot T&T. Å andra sidan måste Sverige nog börja sätta sina chanser i matcherna om det ska bli en pinne eller tre mot England. Bara att hoppas att de kan fortsätta spela ett positivt anfallsspel också i den sista gruppspelsmatchen, för det har laget verkligen gjort. Fast med lite bättre spets.