Solen visade sig från sin allra vänligaste sida också i dag när vi efter sex timmars välförtjänt sömn mötte morgonen i Per-Åkes stuga på Torsö. Det blev en ordentligt het dag med temperaturer upp mot trettio grader längs vägen tillbaka till Stockholm. Men innan dess hann jag och Kjell med att äta lunch med våra mammor Anita (i mitten) och Elsie.

Klockan 14 rullade vi iväg mot Ljungsbro där vi skulle plocka upp Kjells fru för vidare hemfärd över Linköping och till Strockholm. På vägen upp roade jag mig med att ringa och prata med den norske bonden Peter Bruvold som några minuter efter 02 på onsdagsmorgonen hade blivit vittne till ett mäktigt himlafenomen.

– Jag kunde sedan se hur den exploderade i luften på många, många mils höjd. Sedan tog det sju minuter för ljudvågorna att nå fram och det var en rejäl smäll, sa Peter Bruvold när jag talade med honom per mobil.

Smällen var mäktig och Peter Bruvold beskriver den som en detonation där hela kroppen skakade. Inte nog med att han själv kunde höra smällen från rymdprojektilen, i Sverige slog flera instrument som mäter just ljud från meteorer i botten. När jag och Mikael Sjöberg från UFO-Sverige kollade med en av de främsta experterna på satellitåterinträden avfärdade han tanken på att det skulle ha rört sig om en uppbrinnande satellit. Istället tyder allt på att det var en rymdsten som kolliderade med jordens atmosfär.

Hemma i Stockholm börjar nu sängen te sig allt mer lockande. Så nu sätter jag punkt några minuter in på den nya dygnet.