Eftersom jag kom iväg lite sent hemifrån – hade en del mejl att svara på – så upptäckte jag redan på bussen att jag skulle få lite svårt att hinna i tid till mötet på Israels ambassad som jag hade klockan 11. Ombord på pendeln kollade jag vilken väg jag skulle ta när jag väl kom fram till t-centralen och stället för att ta spårvagnen, som jag hade tänkt, valde jag att hasta iväg till Röda linjen för att ta mig till Karlaplan.

Väl framme där hade jag tänkt att ta buss 67 för vidare färd till Strandvägen men bussen hade precis gått. Så jag gick fram till en taxikille från Taxi Stockholm och bad honom köra mig. Till min förvåning sa han att han kunde göra det gratis! Så jag hoppade in och efter att ha visat honom vägen (han trodde att ambassaden låg åt ett annat håll) så var jag framme tio minuter före utsatt tid.

Efter en säkerhetskontroll fick jag träffa den biträdande beskickningschefen Efrat Hochstetler som bjöd på te och lite kakor. Efter en stund kom ambassadören Ilan Ben-Dov in och skakade hand och så pratade vi fem minuter innan han var tvungen att gå.

Så varför var jag där? Jo, ambassaden ville nog ha lite koll på mig nu när jag åker till Tel Aviv för att bevaka Eurovision. Det är ju första gången jag åker till Israel. Man ville också ge en bra bild av landet (vilket är helt okej) och se till så att jag fick en känsla för att israeler är bra människor de också (vilket de givetvis är).

Det var en trevlig pratstund men jag måste erkänna att den inte kändes helt nödvändig.

På vägen tillbaka köade jag för spårvagnen när en man kommer fram och frågar om inte jag är Clas Svahn. Ungefär som i går alltså. Han hade sett mig på teve och ville prata så vi satte oss på spårvagnen och diskuterade om det skulle vara möjligt att resa snabbare än ljuset och liknande frågor.

Framme vid Åhléns skildes våra vägar och jag åkte till DN för att kolla upp en del saker inför tisdagens lansering av ”Mysteriejakten med Clas och Emma”. Lite korr på en grafik och annat smått. Men nu är det klart! På tisdag körs första avsnittet.

Strax före 13 gick jag ned till Lilla Asien och satte mig för att vänta in Johan Theorin som hade hört av sig. Han tyckte att vi borde träffas och det höll jag med om. Ni kan se oss här ovan. Johan har varit framgångsrik med sina böcker som ofta utspelar sig i öländsk miljö. Och nu hade han med sig ”På stort alvar” en serie noveller där den sista med titeln ”Den svarta släden” är en verklig berättelse om ett tomtemöte som Johans mors farmor var med om för ganska länge sedan.

Vi bläddrade igenom hans klippbok från 1970-talet, där även de gula medlemskorten från Gicoff satt intejpade, och log åt många artiklar som förde tankarna tillbaka till mina tonår.

Dessutom hade Johan med en hembygdsbok från Öland där det fanns ett kapitel om den gamle ufologen Gunnar Schelin som jag inte kände till sedan tidigare. När vi ätit vår buffé och pratat i 90 minuter kom vi överens om att ses igen innan jag gick till jobbet och Johan cyklade tillbaka till sitt skrivande.

På jobbet lyssnade jag och övriga på DN.se som kunde komma ifrån på Anders Bolling som berättade om EU. Kort och nyttig genomgång. Sedan var det bara att börja skriva Brexit, Trump och en del annat.

Ärtsoppa och pannkakor på Rosa förgyllde kvällen. Jag och Björn gjorde sällskap dit. En riktigt stor portion.

Sedan var det bara att skriva på tills klockan blev 01.

Jag fick en gammal taxikompis som chaufför hem i kväll och rusade ned i källaren för att hämta en bok åt honom medan han väntade utanför. Han är en av dem som brukar köpa böcker från mig och pengarna går givetvis till AFU.

När han kört vidare gick jag in för att hänga tvätt och plocka ordning på lite papper. Men jag satte mig också och läste den fantastiska tomte upplevelsen som Johan Theorin skrivit om i sin bok. Wow! Läs den.

I säng 02.30. Ungefär…

Besök på Israels ambassad.

Johan Theorin med sin gamla klippbok om ufo.

Emma jobbar med den sista redigeringen av ”Mysteriejakten”.