Intervjuades av Borlänge Tidning som ville veta vad jag ska prata om på mitt föredrag i morgon. Det blev ett trevligt samtal med en reporter som verkade hade fattat galoppen. Annars vet man inte så noga hur det blir i tidningen efter en intervju. Ett av mina skräckminnen i den branschen är den unga och trevliga reportern från Kamratposten som slog sig ned i soffan här hemma och började ställa frågor.

Det var bara ett problem. Hon förde inga anteckningar. Inte en rad hamnade i det block som hon tagit med. Jo, kanske skrev hon upp mitt namn. Resultatet blev ett sammelsurium av felaktigheter och missförstånd blandade med reporterns egna idéer. Till läsarnas stora förvirring kan man tänka.

En metod för att mota sådana varianter är att be journalisten att få läsa artikeln innan den går i tryck. Men det är något som jag bara mycket (mycket!) sällan gör. Eftersom jag är journalist själv känns det som ett misstroendevotum mot en person som ju borde kunna sitt jobb så pass att han eller hon hör av sig om det är något som verkar grumligt när de kommit tillbaka till redaktionen.

Anteckningar är heller ingen garanti för att det ska bli rätt i tidningen. En kollega till mig på Mariestads-Tidningen kom en gång tillbaka från en hundutställning med ett helt block fyllt av viktiga iakttagelser. Problemet var bara att allt som gick att läsa var meningen ”viftande svans”. Och just det var nog inte så särskilt viktigt att ha fått på pränt när artikeln skulle börja ta form.

PS: Oerhört snyggt mål av Henke på Zlatans känsliga passning och hur kul som helst att Kim fick sätta ett mål (med högern!). 3-1 till Sverige mot ett Island som chockade med att ta ledningen. Roligast var att Sverige faktiskt sköt några skott den här gången. Mot Kroatien blev det ett (1!) och alla vet ju hur förtvivlat svårt det är att göra mål när ingen skjuter. Vi saknade Zlatan mer än vi vågade erkänna i Kroatienmatchen.