Tack alla ni som har skickat era deltagande per mejl och sms till mig eller hört av er per telefon. Det känns skönt att ha så många kamrater som bryr sig. Pappas bortgång är något som jag kanske inte riktigt har förstått ännu, hur underligt det än kan låta. Men en person som funnits med i ens liv i alla tider försvinner ju inte så lätt ur ens tillvaro. Han var ju så mycket mer än bara sin kropp.

En kvinnlig svensk kontaktperson som jag har kontakt med undrade om jag tror på ett liv efter detta. Och det är en fråga som inte är så lätt att besvara. Särskilt inte för en person som hela sitt liv har försökt att hitta bevis och fakta för ”det okända”. När jag har sett pappa förvandlas från en levande personlighet, full av skoj och idéer, till en allt mera tömd och nollställd kropp som knappast gick att få kontakt med – ja, då har det varit svårt att förstå var hans eventuella själ kan ha tagit vägen i väntan på döden.

Jag är ingen troende men har läst så många böcker och talat med så många människor att jag håller dörren öppen för att vi människor kan bestå av mer än kött och blod. Men när jag gick omkring på pappas avdelning på Kolarebacken och såg alla dessa människospillror så var det svårt att se annat än brustna synapser, förkalkningar av ådror och sjukdomar som slagit det vi till vardags kallar för själ i spillror.

Men kanske fungerar allt helt annorlunda än vad min enkla hjärna fattar. Och visst vore det trevligt med en andra chans. Fast det flesta av oss borde ändå tänka på att leva det liv vi har just nu så fullt ut de någonsin kan. Det kan aldrig vara fel att försöka.

Hade ett trevligt samtal med Lars Andersson i Borlänge tidigare i dag. Lars tillhör Väderbitarna med stort intresse för allt som rör väder. Han är också ufointresserad och såg det märkliga skådespel som utspelade sig över hela Mellansverige den 29 oktober 1965. Ett skådespel som ingen då förstod men som senare har identifierats som en brinnande satellit på väg in över Skandinavien. Läs gärna UFO-Aktuellt 3/04 om detta himmelska spektakel.

UFO-Sveriges vice ordförande Andreas Ohlsson tittade in med vidhängande familj efter det att vi kommit hem från ett föräldramöte på störste grabbens skola. Med sig hade han ett tusen danska diabilder som AFU fått från den danske kritiske ufologen Willy Wegner och som Andreas har registrerat och skrivit in i en sökbar excelfil. Det är bara ett problem: Excelfilen kan ha försvunnit i en datakrasch och den kopia som jag trodde mig ha lyckades vi aldrig hitta. Hoppet står nu till en gammal diskett som Andreas tror att han har hemma…

Har också pratat med Inga-Lill Wallin och Conny Ljung som tillsammans med broder Johnny befinner sig på Gotland. Conny ville veta i vilken kyrka ett stort blixtnedslag (som svedde håret av prästen och slog flera ur församlingen till golvet som vore de döda) hade inträffat på 1750-talet. Efter att ha konsulterat Sidenbladhs behändiga bok över diverse fenomen identifierade jag den till Alfva kyrka och den vådliga händelsen lär ha inträffat den 19 juli 1752.

Nu ska jag återvända till nästa UFO-Aktuellt för en stund innan kojen väntar.