Har haft en trevlig kväll hos Andrea H tillsammans med Anneli (som ni faktiskt kan se på bilden här ovan). Andrea, som förutom att hon jobbar på DN också är medlem i UFO-Sverige och jobbar med Rapport-Nytt, fyllde jämna år och hade fyllt sin lägenhet på Söder till sista plats. Massor av gott att äta och trevliga människor att mingla med.
Pratade ufo och polis med Kaj och mänsklig varseblivning och allehanda svårförklarat med Roger. Båda samtalen väl värda festresan bara det. Tur att jag inte fotograferade dem, de hade säkert inte blivit glada över att få se sig i rosa. Ja, bilden ovan har en del i övrigt att önska. Sanningen är att min gamla digitala festkamera nu har dragit sista sucken. Jag trodde faktiskt att det bara var displayen som hade kroknat, för där såg bilden verkligen ut som den gör ovan, men innerst inne hoppades jag att själva chipet hade överlevt och att fotona trots allt skulle visa sig okej. Icke så och nu vilar Canon-kameran sin sista vila i en röd återvinningslåda i källaren.
Men, som sagt, det var himla trevligt och inte minst samtalet med Roger gav mycket att fundera över. Roger har tidigare varit skådespelare men jobbar nu som mentor och coach åt elever på en skola i Stockholm. Något som han passar bra till. Vi pratade en del om kontakter människor emellan men jag och Anneli undrade givetvis också hur skådespelare kan hålla hela sin roll i huvudet, ord för ord. Roger menade att det var det minsta problemet och inget som han funderade så mycket på. Det fanns hela tiden saker att hänga upp orden på menade han. Själv kan jag bara med en rysning minnas hur jag stod på scenen på Trädgårdsskolan i Mariestad, antagligen i femman, och stammande försökte klara av de få rader jag hade att kläcka ur mig. En rad minns jag än: ”Kan jag få lite mer av det röda”.
Nu blev det inget rött hos Andrea utan mest brunt. Jag körde och höll mig till Pepsi. Den goda buffén och fantastiska tårtan gjorde dock att jag glömde allt sådant.
Hemma har barnen överlevt kvällen på egen hand. De fick pengar och gick till Lilla Rött och köpte sig kebab. Sedan blev det teve och dataspel för hela slanten. Surprise!
Nåväl, Markus jobbade med sin läxa i förmiddags och Niklas läste i sin bok ”About a boy” av Nick Hornby. Så de har jobbat på bra. Själv skrev jag på ett kapitel till boken medan Anneli snurrade runt på Ikea och andra butiker i Barkarby tillsammans med Ylva. Nu ska vi koja snart, men först ska jag dricka en kall pilsner i godan ro. Lite har jag ju att ta igen trots all Pepsi.
