När jag vaknade klockan 08 i morse och halva huset, inklusive jag själv, inte var direkt friska så insåg jag att svaret på alla mina frågor stavades Cocillana-Etyfin. Ni som har varit i hostbranschen vet att jag talar om alla hostmediciners moder. Markus var också lite sjuk vilket jag konstaterade redan i natt när jag mötte honom på toaletten vid tresnåret så att han skulle bli hemma i dag var ingen överraskning. Men att Niklas också skulle få tilbaka sin förkylning var mera överraskande. Så det var bara Anneli som kunde skryta med att vara frisk nog för att inte klaga i dag.

Innan jag tog bussen till vårdcentralen där den vänliga läkaren direkt visste vad jag behövde så skrev jag vidare på ett kapitel till boken. Det gick rätt mycket framåt även om jag stötte på patrull i en faktafråga som jag måste lösa i morgon. Faktum är att när man kommer in i en text så upptäckter man så många sidospår och så många intressanta frågor som borde tas upp eller åtminstone få ett svar att det är lätt att fastna.

Efter läkarbesöket, som tog mindre än två minuter, och ett lite längre stopp på Apoteket för att få ut medicinen, så tog jag tunnelbanan till jobbet.  Föga anade jag att jag också i kväll skulle få nöjet att ringa upp Ingvar Oldsberg eftersom det avslöjades att han och Björn Hellberg, som jag också ringde upp, ska sluta på ”På spåret” och att morgondagens final därmed också blir deras final. Istället ska Oldsberg bli programledare för ”Här är ditt liv” som en del av er kanske minns när det var Lasse Holmqvist som höll i programledarskapet.

Veckans t-baneläsning är Michio Kakus jätteintressanta ”Physics of the impossible”. En bok skriven av en vetenskapsman som inte räds att titta närmare på det ”omöjliga”. Och det är minsann inte mycket som är just omöjligt i Kakus ögon. Lärorikt och kul hittills.