En ganska händelselös dag egentligen. Har jobbat på med dammkatastrof i Indonesien, glasfynden i kycklingarna och terrordåd i Pakistan. Direkt efter jobbet tog jag tunnelbanan till Johannelund och Coop Forum där Anneli väntade för att vi skulle gå och veckohandla. Kände mig rätt trött efter en kort natt men jag piggade på mig efter hand.

Hemma igen så har jag fortsatt skriva på boken och just nu håller jag på med ett kapitel om spökhus. Men jag fick också tillbaka mitt kuvert med vittnesteckningar och kartor som två personer som sett vad de uppfattade som ett sjöodjur på Dellen hade gjort. Också det ska in i boken. Via mejlen fick jag en föga imponerande spökbild från en plats i västra Värmland men jag har inte särskilt höga förväntningar på bilder på spöken. Skulle tro att felprocenten där är ännu högre än när det gäller påstådda ufobilder.

Tog också en paus från skrivandet och såg på ”The Happeningen” med familjen minus Markus som inte vågade se den. Men Anneli höll faktiskt ut hela vägen vilket var imponerande och ovanligt. Skräckisar är inte hennes grej alls. Jag tyckte att filmen var rätt bra. Kort och effektiv och lite ruskig.

Som vanligt har jag avslutat kvällen med att besvara ett gäng mejl. Inte minst från en ”Calle” som menade sig ha hittat svaret på ufogåtan genom att titta på filmer på YouTube. Det funkar faktiskt inte. Man måste ha tillgång till originalmaterial och prata med fotografen om det ska gå att dra några som helst slutsatser. Och efter man ha gjort det så måste man börja undersöka själva historien och bilderna.

Men det är svårt för många att ta denna omständliga väg fram till svaret. Enklast är ju att ha svaret på förhand och sedan plocka ihop de ”bevis” som styrker det. En klassisk metod i ufobranschen. Calle är trots allt en trevlig mejlare men blir lite bister när jag inte köper allt han skriver: ”Sanningen finns mitt framför näsan på dig , men du ser den inte”, skriver han.

Den som tror sig jaga ”sanningen” genom att undersöka ufofenomenet får det nog rätt jobbigt.

Och så fick jag bilderna på motorhuven från kvinnan på Gotland som ringde i går (se den bloggen). Jag lägger ut den här för att få lite feedback från er. Själv har jag mina misstankar om var tecknen kom ifrån men vill inte styra era tankar. Jag vet i alla fall vad jag ska be kvinnan göra innan jag berättar vad jag tänker om bilden. Hör av er!