I dag håller vi andra delen i vår årliga surströmmingssittning. Det blev så för att vi skulle coronasäkra det hela så gott det går. Sju vid bordet med tre sorters strömmingar: Hållstrands, Oskars och Röda ulven. Gästerna är Maria, Kalle, Ylva, Gunnar och Vanja. Och så jag och Anneli då. Markus drog till klubben för middag efter en mindre tävling i dag.

Innan gästerna kom hann jag och Anneli städa garaget, bära ut utemöblerna dit och så körde jag en vända till tippen. Och så pratade jag med Mats Nilsson om en publiceringsfråga när det gäller Rapport-Nytt.

Har suttit en stund med boken också men det mesta av tiden har gått till att förbereda festen.

Som vanligt var det min uppgift att rensa strömmingen och lägga upp den på faten medan potatisen togs om hand av Gunnar när han och Vanja kom eftersom Anneli då var på väg att köra Markus till hans middag på klubben och efter midnatt åkte hon också och hämtade honom.

Att vi bjuder på strömming med efterrätt och dryck är en drygt tioårig tradition men i år fick vi alltså dela upp den till två tillfällen. Efter att ha rensat faten var vi nog rätt överens om att Hållstrands (2019) var den bästa den här gången. För att inte tala om Annelis äppelkaka som hon gjort på våra egna äpplen. (Sedan är det ju så att jag och Anneli och inte minst Ylva har ätit strömming tillsammans betydligt längre än tio år).

Det är ett verkligt trevligt gäng som vi bjuder in till de båda sittningarna, bra vänner och roliga som personer. Det blir ju inte av att vi ses så ofta så den här bjudningen och vår gröt sittning i december är viktiga hållpunkter under året.

När gästerna vandrat hemåt och Anneli kommit tillbaka var klockan 00.30 och det var dags att svara på några mejl som ramlat in under kvällen. Det ena gällde en två timmars poddintervju på engelska med en rysk poddare. Allt jag säger kommer att översättas till ryska. Översättaren sitter i Kalifornien och intervjuaren i Ryssland.

Jag fick också ett mejl från Katie som jobbar inom Mufon i USA där hon bad mig läsa hennes nya bok och recensera den. Eller rättare sagt, läsa manuset och komma med ett utlåtande som om det är positivt hamnar på omslaget till boken. Jag tankade i alla fall ned den och kommer att börja läsa i nästa vecka.

Det är roligt att vara efterfrågad och kanske är det mera nu än på länge. Det är många som vill ha en balanserad syn på ufofrågan och där blir jag en intressant person att prata med. En som inte tror på allt men som ändå förstår att ufofenomenen är en av vår tids stora gåtor.

Det är ju lika bra att inse att efter 46 år som aktiv fältundersökare så har jag en del att tillföra och berätta. Och det är det allt fler som upptäckter.

Sist i kväll diskade jag och sedan blev det sängen. En bra dag.