Upp efter åtta för att vi skulle kunna åka till badhuset som håller öppet mellan 10 och 12 och 14 och 16 i dag. Alla utom Kristina och Linus packade in sig i bilen och så körde Tomas oss de få kilometerna till samhällets nybyggda och fina badanläggning.

Det hade dock sina sidor att försöka bada där visade det sig efter en stund. Men först får vi stifta bekantskap med en helt ny variant av omklädningsrum där män och kvinnor delar på allt, även duscharna.

Först får vi gå in i var sin hytta som visar sig ha två dörrar. En där man går in och en där man ska gå ut för att komma till själva badet. För att kunna låsa dörrarna måste man leta rätt på en liten spak som sitter under en minimal bänk, där ingen kan sitta, och sedan dra i den varvid en spärr trycks upp mot båda dörrarna.

På andra sidan väntar en himla massa skåp där det gäller att trycka i en euro och låsa in sina kläder. Därefter vandrar man iväg till duscharna, som alltså är gemensamma, och där alla förväntas duscha med badkläderna på.

Därefter är det bara att gå ut i själva badanläggningen som består av trebassänger för olika åldrar och en rutschkana av det mindre dramatiska slaget. Men så snart vi kom ut i bassängdelen dök en fransktalande vakt upp, ivrigt pekande mot mina och grabbarnas långa badshorts. Inte tillåtet!

Trots att vi förklarade att åtminstone Niklas badbyxor hade inhandlats på Lafayettes badavdelning för män så sent som i går så gick det då rakt inte för sig att se ut på det sättet. När vi verkade omedgörliga så rusade vakt 1 efter vakt 2 som kom rusande och gjorde en massa tecken som alla bara kunde tolkas som ”nix”.

Niklas och Markus hade turen att kunna låna var sina extra badbyxor av Tomas medan jag fick tillbringa badtimmen med att titta på från bassängkanten. Nå, alla hade kul, särskilt Kasper som togs om hand av sina kusiner.

Efter badet åkte vi in till byn och parkerade utanför en liten kvarterskrog. Där hade vi siktet inställt på lunch vilket det också blev. Jag lyckades beställa en god belgisk öl (Affligem Blonde) till min ”hots dogs” som visade sig vara en baguette med ett par korvar i smält ost. Inte dumt. Undrar vad s:et stod för.

Efter maten åkte vi vidare till ett större köpcentrum för att handla mat till helgen och där fanns faktiskt också en del hyfsade öl även om utbudet drunknade i det som erbjöds i vinväg. Jag plockade till mig en flaska Grimbergen, en Pelforth Brun och en fyrpack Adelscott, samtliga nya för mig. Och så köpte vi påskgodis.

När vi kom hem igen satte jag mig och skrev ett par timmar på ett kapitel till boken, barnen lekte med Kasper, Tomas och Anneli lade sig att vila och Kristina tog en bok och satte sig i soffan. Sedan blev det trädgårdsarbete för hela gänget minus mig som stanade kvar framför datorn.

På kvällen blir det middag på Le Clos de Chevreuse, en liten trevlig restaurang på 33, Rue de Rambouillet nere i byn. Där blir vi väl omhändertagna med öppen brasa och god service och är länge de enda gästerna eftersom klockan bara är åtta.

Jag, Markus och Kristina äter anka med en hummerhistoria till förrätt. Niklas beställer något som han tror är ett slags biff men som när den kommer in nog mera lutar åt ett slags gryta på komage, Anneli tar fisken och Tomas lamm. Minstingen Linus sover medan Kasper får världens märkligaste barnmat.

Kristina, som är den som är bäst på franska är övertygad om att det hon har beställt är ett slags hamburgare men istället visar det sig att Kasper får jordens blodigaste stek med potatistärningar som är riktigt bra. Det hela slutar med att Niklas käkar upp det mesta av steken tillsammans med Markus.

Trevlig kväll blev det.