Upp i ottan då kusinbarnen dök upp för att träffa våra pojkar och sedan iväg några ärenden inna jag styrde kosan mot Töreboda och ordföranden i Skaraborgs UFO-förening Tage Bång som vi snart ska träffa hela styrelsen. Tage har varit med i UFO-Sverige sedan 1970-talet och vi lärde känna varandra när jag fortfarande bodde kvar i Mariestad.
Det är en man med många kvaliteter- Han är en mycket bra undersökare av ufofall, vilket inte är det sämsta, men kanske framför allt en frikostig människa med stort hjärta som alltid ställer upp för sin omgivning. Inte minsta har han allt hjälpt min mamma och kört henne till olika sjukhus vid många tillfällen.
Nu var det hos hans förening som vi skulle träffas för att hålla styrelsemöte, ett möte som skulle ha tagit en timme hade jag tänkt mig, tidsoptimist som jag alltid är, men i själva verket hade vi nog med saker att prata om så att det räckte i nästan fyra timmar.
Vi pratade riksstämmoplanering och verksamhetsberättelse plus att vi gick igenom 2008 års ekonomi.
Strax före klockan 17 åkte vi nio ur styrelsen till Ekby bygdegård några mil söder ut där jag skulle hålla föredrag om naturfenomen. Det är alltid ett skott i mörkret när man håller offentliga föredrag på andra orter, inte minst därför att man aldrig har en aning om hur många som verkligen ska dyka upp. Nu kom det lite drygt femtio personer och intresset var stort med många frågor och efteråt pratade jag med flera som hade sett både klotblixtar, ufofenomen och annat.
Inger Waern var där, vilket var kul. Inger är ju känd för sina böcker om änglar och jag känner henne sedan länge. En gång i tiden var hon med i UFO-Luftrumsbevakning och var då en ganska vild uttolkare av ufofenomenet. I dag är hon mera realistisk och en duktig författare dessutom.
Direkt efter föredraget så satte jag mig i en bil tillsammans med reportern Henrik Dammberg från Radio Skaraborg som ska göra ett program om ufo med betoning på det så kallade Kinnekullefallet, ett av de första fall som jag undersökte i augusti 1974. Men det visade sig inte vara så lätt att hitta en tyst och bra plats för att göra själva intervjun. Först var det ett gäng hundar som började skälla och när vi åkte därifrån dök en traktor upp som började lasta av och på en massa skramlande järnskrot. Ett sista försök gick lite bättre även om det passerade en trimmad Amazon och ytterligare några bilar som gjorde att vi fick köra ett antal omtagningar. Men efter 45 minuter så var det hela i alla fall klart och hela gänget kunde åka vidare upp till Sjöfallet norr om Töreboda för att äta och hålla planeringskonferens i Tage Bångs stuga.
Planeringskonferensen handlade om hur vi bäst ska kunna undersöka de intressantare fallen men samtidigt se till så att alla de som rapporterar ljusprickar och annat också för den feedback de är berättigade till. Här tycker jag att vi har hittat en bra lösning nu som gör att de mest erfarna och intresserade undersökarna tar hand om ett antal av de bästa fallen var varje år. Efter några timmars diskuterande övergick det hela i en trevlig samvaro med lite stjärntittning under en underbar himmel utanför husknuten innan vi drog täcket över näsan vid 03.30-tiden.
