I dag fick jag beskedet att min vän Donald Forsberg gått bort. Vi träffades första gången 2008 vid begravningen av den svenske spionjägaren Tore Forsberg (de var inte släkt) och där spelade Donald gitarr vid Tores kista. Donald arbetade inom svensk underrättelsetjänst sedan 1966 och efter att ha specialutbildats och lärt sig utseendet på de KGB-agenter som fanns i Stockholm vid den tiden fick Donald Forsberg lära sig ryska innan han skickades ut på fältet. Det första året tillbringade han på de vattenhål där sovjetiska agentvärvare bedrev sin spaning mot journalister och mängder av andra människor.
Donald var en mycket sympatisk och trevlig person som ägnade sitt liv åt sådant som kanske aldrig kommer att komma fram i ljuset. Vi hade kontakt på telefon då och då och sågs också vid ytterligare ett tillfälle. Det var väldigt tråkigt att få beskedet om hans bortgång. Donald blev 76 år gammal.
Min dag har ägnats en del åt att jobba med mitt föredrag till Barcelona. För att få hjälp med några översättningar gick jag ut på Facebook och fick snabbt, inom en kvart, två erbjudanden som jag nappade på. Spanska är ju inte min starka sida.
Anneli har börjat göra gelé av våra svarta vinbär som hon plockade på förmiddagen och när Markus kom några timmar senare hjälpte vi honom att söka ett lånelöfte hos sin bank för att kunna köpa den lägenhet som vi tittade på för några veckor sedan.
Efter några samtal och en massa siffror så skickade han in sin ansökan och nu hoppas vi på ett positivt svar inom ett par dagar.
Framåt eftermiddagen åkte jag till posten på Coop för att hämta ett paket med rymdfrimärken men sedan drog jag, Anneli och Markus igång årets klippning av häcken.
Tidigare års klippningar har varit 14/8 (2021), 5/8 (2020), 14/9 (2019), 5/9 (2018) och 22/9 (2017) så vi är ute i god tid i år. Det blev i alla fall riktigt bra, mycket tack vare Markus insats, och allt var klart på 90 minuter.
Markus var också snäll och körde Toyotan till Motordepån för service, något jag alltid vill ha gjort innan det bär av till Storbritannien. Och där har jag fortsatt att jobba med planeringen under dagen.
Pratade med Hillevi Andersson, huvudvittnet i Vallentunavågen 1974 som hörde av sig under dagen. Hillevi ville köpa ett ex av min bok ”UFO – Spökraketer, ljusglober och utomjordingar” som hon berömde på alla sätt men jag sa att det fick hon inte. Så jag skickar henne ett exemplar gratis. Hillevi skulle ge bort det till sin dotter och varför skulle jag ta betalt av en person som gett mig så mycket av sig tid under åren.
Det blev en hel del andra samtal under dagen också, som det brukar bli. När Markus sa hej då satte jag och Anneli oss framför våra datorer ett tag. Jag sorterade digitala filer och svarade på mejl, bland annat från min vän Busty Taylor i England. Men före 23 var vi i säng för att läsa.
