Att det varit den största olycksdagen av alla just i dag har väl inte undgått någon. Fast själv har jag inte varit så bekymrad, brukar inte ha mera otur än andra dagar trots att siffran 13 råkar hänga med hela dagen. Vill till och med minnas att jag en gång i mellanstadiet gjorde som mest mål just en sådan här dag när vi spelade våra fotbollsmatcher med en sliten tennisboll ute på Trädgårdsskolans asfaltsplan.

Nå, tekniken såg i alla fall till att allt inte skulle bli så lätt i dag. Eftersom jag har astma så tänkte jag slå min vårdcentral en pling för att höra om det skulle vara aktuellt med en spruta så här i influensatider. Givetvis svarade bara en telefonsvarare, det är ju så det funkar i dag, där en röst lovade att ringa tillbaka till mig klockan 09.15.

Men ingen ringde. Framåt 10 började jag undra lite smått då plötsligt ett försynt ljud från mobilen talade om att jag hade fått ett sms. Och det i sin tur talade om att jag hade ett meddelande att lyssna på. Så jag ringde och lyssnade. Det förvånar väl ingen om jag säger att det var vårdcentralen som hördes i andra änden. En röst som förkunnade att nu hade de minsann sökt mig och att de inte tänkte ringa något mer i dag.

Tack för det.

Jag gick till växeln för att fråga varför i alla glödheta min telefon inte hade ringt när den skulle och min fråga om vaccin nu hade lagts på is till efter helgen bara för det. Växeln undersökte mina inställningar som visade sig vara helt korrekta. En bugg i systemet fick skulden och så var det bra med det. Tele2 har inte imponerat så här långt och vi är många på DN som väntar på att det åter ska gå att höra vad folk säger, ringa utan att samtalen bryts och andra bagateller.

Efter ett tag ringde en tekniker upp mig. Verkade jobba på ett slags konsultföretag till Tele2. Men först hörde jag honom inte, det visade sig att han ringt och lagt på då han inte hört några signaler gå fram. Men jag hörde att ringde fast hann aldrig svara innan han knäppte av. Andra gången gick det bättre och nu är min bugg vederbörligen rapporterad.

Man skulle kunna säga så här. Om någon skulle vilja avlyssna oss så behöver de inte lägga ned så mycket på. Alla buggar är redan på plats 🙂

Lugn dag annars med mat på WKB i Arnes och Bosses sällskap. Bra käk och så. Sedan var det dags att träffa nya chefen som visade sig vara lättpratad och en trevlig bekantskap. Framförde ris och ros och diskuterade de frågor som jag ville ha svar på. Tog 90 minuter vilket fick mina kamrater att undra om jag avlidit på vägen. Hade jag inte.

Bäst var att mina kamrater hade sparat två rejäla tårtbitar åt mig eftersom jag missat firandet av ännu ett pris som DN.se fått.

Plitade också ihop en blogg om Fredag 13 som ni kan läsa här. När jag väl tagit mig hem efter arbetsdagen ringde jobbet i form av Jenny och beställde ännu en blogg. Den här gången om att det nu konstaterats att det verkligen finns vatten på månen. Den går också att läsa om ni har lust.

Nu är jag alltså hemma, har ätit med familjen och snart ska jag se på teve en stund. Men först ska jag förbereda ett föredrag som jag ska hålla i Tranås nästa vecka.

Ossi försöker redan ut något. Antagligen mobilt.