Söndag. Och en riktig hemmadag. Jag, Anneli och grabbarna har kört ett antal turer till soptippen med massor av skräp, inte minst vår gamla röda soffa som nu vilar tryggt i en återvinningscontainer. Dessutom har jag och Anneli varit en snabbtur till Mio för att köpa en läslampa till nya fåtöljen. Det blev en Saga med svart skärm. Riktigt trevlig. Jag har också tillbringat en stund i garaget tillsammans med Markus för att fixa så att han har fått två nya skärmar på sin cykel vilket förhoppningsvis ska göra att hans jacka inte blir fullt så skitig längre.

Och så ringde Sigbrit från Tidaholm och tackade för det jag hade skrivit om henne och hennes lilla grupp som på andlig väg försöker rena jorden från allt ont i min nya bok. Även om Sigbrits mål kan verka lite svårgenomförbart och trots att jag har mina dubier när det gäller de budskap som Sigbrit får så kan ingen ta ifrån dem att de gör detta för allas vårt bästa. Jämfört med en del andra 2012-nissar så får vi vara glada att det finns några som faktiskt tror att det går att göra något åt allt elände. Om det är Sigbrit och hennes kamrater återstår väl att se.

Dagens överraskning var annars att vår granne Gunnar kom in och undrade om jag hade någon mer information om Plymouthbröderna än det jag hade skrivit i min bok. Det visade sig nämligen att vår nya granne, etthus bort, är en plymouthbroder. Det kan ju verka lite som ett ödets ironi att en av de få som ingår i den sekten skulle bli granne med mig som har skrivit om dem i en bok om sekter. Vi får väl se om han upptäcker detta.

Det första han hade gjort var att plocka ned teveantennen eftersom att se på teve inte är något som sekten ser med blida ögon på.

Den som vill kan ju se detta som en synkronicitet, ett meningsfullt sammanträffande. Och det har varit några lustiga sådana de senaste dagarna. Dagen innan jag träffade Leif Hjärre och åt lunch med honom hade jag gått igenom Bibliotekstjänst senaste bokkatalog och min vana trogen rivit ur blad efter blad och kastat dem jag inte var intresserad av för att lägga undan dem som jag kanske ska köpa. Då jag kom tillbaka till jobbet efter lunchen med Hjärre så plockade jag fram häftet för att kika lite i det. Och vad skådade mitt norra öga? Den första boken på det översta bladet på den sida som nu råkat bli den första (sidan 29) var Leif Hjärres ”Ramses och hans tid” – en kul slump med tanke på att varje katalog innehåller flera hundra böcker.

Och så i går när jag och Anneli satt i soffan och tittade på teve, det var ”Vem vet mest?”, så dök frågan om upp om vilken planet som hade månarna Phobos och Deimos. Lätt tyckte jag. Men fel svarade den som fick frågan. När jag någon minut senare titade ned på ett tidningsurklipp, som ingick i den ufosamling som jag just då höll på att sortera, så stod det om planeten Mars och dess två månar – Phobos och Deimos.

Så kan det också bli.

Sven A ringde och pratade en stund. Och så ringde jag och gratulerade Rune Fogelquist, amatörastronom i Mariestad och granne med mamma, som fyller 85 år i dag. Rune är fortfarande fräsch och alltid trevlig att prata med. Bara att gratulera honom och önska hela hans förening, Mariestads Astronomiska Sällskap, en lysande framtid.

I förmiddags ringde jag upp en man som bor utanför Grums. Mannen hade sett ett slags naturfenomen på den sjö som ligger nedanför hans hus. En sommardag förra året hade han kikat ut över sjön och fått se hur ett område av den hade blivit alldeles ljusgrönt. Han tittade på det en stund och satte sig sedan i bilen för att köra dit. Men när han kom fram ett par minuter senare så var området borta.

Inte särskilt dramatiskt men lite intressant eftersom observationen ägde rum någon månad efter det att en annan man runt sjön hade tagit en bild av ett ännu märkligare fenomen. Men den bilden får vi återkomma till i nästa nummer av UFO-Aktuellt.

Om ni inte redan har läst Lindas blogg så kan det vara värt att göra det. Linda är inte bara en skärpt person utan dessutom en av UFO-Sveriges fältundersökare – någon vi kan vara stolta över alltså. Härom dagen gick hon till ett medium för att se vad det kunde ge. Och det var inte så lite visade det sig. Mediet prickade in det ena rätta svaret efter det andra. Men Linda, som inte lider brist på kritiskt tänkande, blev lite fundersam. Hur kom det sig att meiet först hade frågat om det var hennes bil som stod på gården? Och vad gjorde hennes man på nedervåningen under seansen? Och varför pillade mediet med sitt ena öra samtidigt som hon släppte ned håret strax innan sittningen skulle börja? Och hur kom det sig att någon var inne på Lindas egen blogg under seansen?

Man kan få veta mycket med hjälp av ett bilnummer och en dator. Inte minst i dessa tider då vi alla vränger oss utochin på nätet. Och får man inte kontakt med högre makter så kanske man kan få det med dem en våning under. Så länge man har öronen på skaft.

Håller ju på med ett par kapitel till en amerikansk ufobok och var helt säker på att jag låg riktigt dåligt till. Men i dag när vi skribenter stämde av med redaktören så visade det sig att jag låg före alla andra! Snacka om missbedömning. När jag pratade med Ole Jonny i UFO-Norge i kväll så skickade jag över mitt svenska underlag om spökflygarna till honom eftersom han just nu håller på att gå igenom spökflygarmaterial ur norska Tidens Tegn från 1930-talet. Och där hittar han inte bara sådana rapporter utan massor av annat intresant också.

Nu ska jag sova!