I dag bär det av till Härnösand och Härnösands spiritualistiska förening som har bjudit in mig att hålla föredrag. Det blir tåget upp och sedan övernattning.
Jag kommer att prata om AFU, en del märkliga möten med varelser, spännande ufofall och det senaste från USA. Jag kommer också att få träffa Pelle Persson som alltid ställer upp och hjälper till när jag ber om det. Han köper tidningar jag missat och han tipsar ständigt om böcker som han tror att jag har missat. Och ibland har jag det!
Innan jag började packa lyckades jag lösa ett problem som jag brottats med sedan i går. Nämligen att öppna några väldigt gamla Wordfiler med viktiga anteckningar från ett par intervjuer som jag behöver till boken.
Lösningen fanns på bottenvåningen och den väldigt gamla bärbara Mac som står där. Jag drog igång den, startade Word och vips gick det att öppna filerna och föra över dem till ett rent textformat. Sedan tillbaka in på stickan jag just stoppat in dem från och så bara att föra över dem till nya datorn. Så skönt att ha fixat detta!
Packningen blev minimal och när Anneli hade fixat ”Melodikrysset” körde hon in mig till Centralen där jag tog en burgare och sedan gick på tåget mot Umeå som ska lämna mig i Härnösand.
Mycket folk på resan (fullt) och jag ägnade den åt att ta fram datorn och jobba med bokprojektet. Men i Uppsala tog det stopp i en timma och 40 minuter innan vi åter susade iväg i 133 kilometer i timmen. För några hundra meter framför oss hade ett tåg krockat med en bil. ”En incident med en bil vid en övergång”, som tågvärdinnan uttryckte sig. Suck. Knappast en incident, en olycka var det nog. Ingen skadad som tur var.
Jag ägnade tiden åt att jobba med boken och bland annat att skriva på ett kapitel om hur svensk teve tagit upp ufofrågan. Sprang på ett avsnitt av ”Möte med det okända” där jag själv satt i studion och pratade. En yngre version av mig själv dök upp.
Sedan dess har det blivit en hel del intervjuer i såväl teve som radio och andra medier.
Tågresan blev en blandning av bokjobb och mejl- och messkrivande. Det är ständigt många som hör av sig och det är lika bra att svara så snart det går. En del måste jag vänta med eftersom det tar lite faktakoll först. Min vän Jan Aldrich skriver: ”The Obama Presidential library has thousand of references to UFO which archivists say it will take 5 years to compile.” Intressant.
Innan jag gav mig i väg skrev jag en liten uppdatering av texten på ufo.se som handlar om visselblåsaren. Ringde (och väckte) Tobias som lade ut den efter en stund. I går lyckades jag väcka Stefan när jag behövde hans hjälp. Jag vaknar helt enkelt för tidigt.
Pratade också med Arne Lundberg i Sjöbo, en gammal UFO-Sverigemedlem som i dag inte är så aktiv. Men Arne hade tipsat en av de män som jag nämnde i går och som hade gjort en radarobservation och nu behöver jag få tag på honom igen men kanske är det nummer jag har lite gammalt. Fick i alla fall tips av Arne så nu hoppas jag hitta honom.
På vägen mot Sundsvall hann jag också tanka ned nya bilder från Christian Czech i Tyskland som vill skänka ett stort arkiv till AFU. Nu har vi snart nått botten där. En riktigt fin samling med böcker vi inte har tidigare! AFU inte bara växer utan blir så väldigt mycket bättre för varje donation också.
Klockan 18.15 var vi framme i Härnösand och som ni förstår var det svårt att hinna börja prata 18.00 som det var tänkt. Men Pelle och Solveig stod på plats och hämtade mig på stationen och så blev jag körd direkt till föreläsningssalen som var en hyrd IOGT-lokal lite utanför centrum.
Där satt alla snällt och väntade, inte så många men omkring 20 medlemmar. 22 blev det till sist.
Nu skulle dagen fortsätta att krångla. Det gick nämligen inte att få kontakt mellan deras något åldriga projektor och min dator. Hur vi än försökte fungerade det inte. Så till slut gav vi upp och jag samlade publiken lite närmare mig, ställde upp datorn med bilden åt dem och drog igång mitt föredrag utan vare sig anteckningar eller stor bild.
Men det gick hur bra som helst. Till slut hade jag hållit på i två timmar och kört spökraketerna som en extra bonus sist. Erbjöd alla att hämta fika eller att gå hem (om det tyckte att det var ett alternativ) men alla satt kvar och så körde jag även den biten.
Många frågor blev det också och det hela var en alldeles utmärkt kväll för alla inblandade tror jag.
Efter en del eftersnack och en insats där jag fick klättra upp i ett fönster för att ta loss en fastnad gardin körde Solveig mig och Pelle till Rawan Steakhouse på Köpmangatan 8 A där Pelle hade bokat bord och där Solveig hade putsat alla fönster någon dag tidigare. En insats som i slutändan gav oss gratis mat och dryck. Snyggt jobbat!
Maten var lite lustig. Men god, det vill jag också säga. Men det enda som fanns när vi kom 21.30 var entrecôte så det tog vi alla tre. Jag beställde min blodig som alltid. När den kom in var den tunne som en dubbel lövfbiff och inte blodig vilket är väldigt svårt att få den då den är så tunn.
Jag påpekade detta för hovmästaren och försökte förklara att man gör entrecôter (och de flesta andra köttbitar) tjocka för att kunna få den just blodiga om en gäst nu vill ha det så. Han lyssnade och gick ut i köket. En stund senare kom han tillbaka och sa att jag skulle serveras en den andra delen av den tunna köttbiten om en stund! Och så blev det. Då fick jag en något tjockare bit som var blodig och fin på alla vis som ett slags andra rätt till den redan serverade entrecôten.
Det här var något helt nytt, det måste jag erkänna. En entrecôte delad i två och serverad som två rätter. Tror inte att den varianten kommer att slå igenom.
Ölen var bra. Först erbjöds vi en Norrlands Guld men den undviker jag för mitt liv. Men de hade en Ship full of Ipa på fat så den tog både jag och Pelle och skålade i för en bra kväll och allt jobb som Pelle gör för att hjälpa mig.
Vid 23.30 var jag på First Hotel Stadt på Skeppsbron 9 där jag hade fått ett rum på andra våningen med utsikt mot just Skeppsbron. Då hade Pelle och Solveig åkt hem och jag satte mig vid datorn för att törna in 00.30. Men först läste jag Star Treks William Shatners sågande av kongressutfrågningen. ”Löjligt” var han dom. Läs den här.
