Jag hade hunnit redigera nästan hela UFO-Aktuellt när en sköterska från Mariestads lasarett ringde och berättade att mamma blivit sämre, att hon hade feber och lunginflammation plus att en infektion gått ut i blodet på henne. Hon kunde inte säga hur det skulle gå. Ett tag tänkte jag följa hennes råd och ringa tillbaka efter några timmar för att se… ja, ni förstår. Antingen blev hon, som redan var riktigt sjuk innan de här infektionerna stötte till, bättre eller också fanns det antagligen ingen återvändo.

Beslutet var lätt. Jag ringde jobbet och sa att jag inte skulle dyka upp i dag, packade en väska och satte mig i bilen. Därifrån ringde jag Göran Norlén och berättade att han fick ta hand om valberedningens presentation i kväll. Stockholms UFO-förening har årsmöte och jag skulle dit och hålla föredrag förutom att jag också är valberedning tillsammans med Göran.

På vägen ner mot Mariestad ringde jag mammas granne Ulla och Annelis mamma Raili och bad dem åka till mamma så att hon skulle ha några som hon känner intill sig innan jag skulle hinna ner.

Man hinner tänka mycket på vägen och jag minns tydligt när pappa dog och jag fick det samtalet strax efter Örebro. Det kändes fruktansvärt att inte hinna fram i tid men jag visste i alla fall att han hade haft mamma vid sin sida hela tiden. Nu ville jag inte komma för sent, ifall att. Strax efter Örebro ringde telefonen, det var Raili. Mamma hade blivit stabilare och läget var inte längre akut.

Klockan 15 var jag nere hos mamma. Hon var inte bra men febern hade hävts och blodtrycket stabiliserat sig. Medicinerna hade, åtminstone tillfälligt, fått stopp på det värsta. Jag satte mig intill henne och pratade, klappade henne på kinden och försökte få henne på lite bättre humör. Men hon orkade inte prata men hon var glad att jag var där.

Sedan har jag suttit hos henne till klockan 20.30. Då sov hon och jag åkte till hennes lägenhet där jag nu sitter och går igenom en massa papper. Läser i min bok och kastar ett halvt öga på ”Troja” som går på sexan.

En av de många som jag ringde på vägen ner var Stefan. Någon badminton blir det ju inte i morgon men jag lämnade skrivaren på när jag åkte så nästan hela UFO-Aktuellt höll på att skrivas ut när jag åkte. Anneli kommer att lägga sidorna i ett kuvert i vår brevlåda så att Stefan kan plocka upp korret och läsa det i morgon.

Det har varit en jobbig och upprivande dag. Nu är det bara att hoppas på det bästa.