Det blev en kort natt eftersom jag gick upp redan 06.30 för att åka till Mariestad och en begravning. Aldrig kul. Den som skulle begravas var min arbetskamrat från Mariestads-Tidningstiden Per Quist, eller Per Gösta som vi kallade honom med det mellannamn som han aldrig själv använde. På vägen ner blev jag intervjuad av en journalist på Ica-Kuriren som ringde upp för att prata om konspirationsteorier. Stannade till på McD i Köping och köpte en frukostmacka och i Örebro för att tanka.
Var framme i god tid trots depåstoppen och åkte hem till mammas lägenhet för att byta om innan jag mötte upp Stefan Svensson på hans fotoateljé. Vi var ett litet gäng gamla Mariestads-Tidningsmedarbetare som samlades utanför kapellet innan akten skulle börja klockan 11. Håkan Johansson som jag inte sett på länge dök upp liksom Tom Mårgård som jag satt mitt emot och gjorde tidning i flera år. Anders Christaiansson, reporter och lokalredaktör i Hova kom liksom Anita Lycken, som var reporter på centralredaktionen och hennes make Sten. Och så vår gamle nyhetschef Olle Karlsson samt fotografen Jan Fleischman.
Per var en fantastisk person. Alltid glad och nyfiken och med pipan i handen eller i munnen. Han jobbade som fotograf vilket innebar att vi ofta var ute på jobb tillsammans. Det var ett nöje att arbeta med honom och det är riktigt tråkigt att han nu är borta, alldeles för tidigt.
Begravningar har ju en förmåga att låta en möta gamla vänner som man inte sett på länge och efter den var slut gick några av oss till Stadshotellet för att äta lunch och prata gamla minnen. Det var i alla fall något som kunde göra oss lite glada igen för alla har vi varit med om helt underbara och fantastiska saker under åren på TSL, som tidningen kallades i slutet av 70-talet då vi huserade där.Vi satt där ett par timmar och ni kan se undertecknad, Tom Mårgård och Stefan Svensson på den suddiga bilden här ovan. Men så går det när man låter en trombonist ta hand om fotograferandet.
Mitt under lunchen ringde Örjan från FOI och gav mig ett chockartat besked. Per Söderberg hade avlidit under torsdagen. Per som blev försvarets ufoansvarige efter Sandra Lindström i början av 2009 och som jag kände sedan många år. Nu var han plötsligt borta. Trots att jag visste att han led av blodcancer så verkade behandlingen fungerade. Vi höll kontakten via epost och jag förstod att han hade det tungt även om han hela tiden gav ett förhoppningsfullt intryck. Det var bara några veckor sedan som han skrev till mig att om det bara hängde på honom så skulle han snart vara tillbaka på jobbet igen. Men så blev det inte.
Vid 13.30 skildes vi åt. Jag åkte till mamma efter ett stopp hemma i hennes lägenhet för att byta om och hämta lite saker till henne. Dessutom var jag på Lundstedts konditori och köpte två tårtor till personalen på medicinavdelningen där mamma legat några vändor och beställde en blomma till en kamrat till henne. När det var fixat och tårtorna överlämnade till glada sköterskor så satt jag och pratade med mamma i drygt en timma. Hon är betydligt piggare nu, upp tre gånger om dagen en timme var gång och har inte lika ont i ryggen.
Nästa stopp blev svärmor Raili och Ingemar i Ekby där jag bjöds på lasagne men någon gång efter 17 drog jag iväg mot Stockholm igen. Stannade till i Enköping och plockade med mig Enköpingsföreningens bibliotek efter att ha diskuterat den saken med Mats Nilsson. Och Mats han satt på akuten eftersom hans dotter drabbats av en blodpropp i lungan efter sin förlossning för någon vecka sedan. Det var tydligen riktigt krisartat ett tag men läkarna lyckades fixa det och nu mår hon bra igen.
I vilket fall står nu alla böckerna nere i min källare för vidare transport till AFU vad det lider.
Hemma har jag mest ägnat mig åt att göra i ordning böckerna, äta lite och umgås med familjen. Nu ska jag hoppa i säng och läsa lite. Skönt efter en lång och inte så rolig dag.