Satt och tittade på de verkliga OS-hjältarna en stund innan vi stängde av teven. Män och kvinnor som åker slalom och störtlopp utan att se en meter, killar som spelar hockey utan ben och som bara har sina armar att kunna ta sig fram med, skidåkare som åker uppkrupna på ett slags ranglig kälke och många, många andra som kämpade mot svåra odds.

Man blir glad över att vara frisk och med alla armar och ben i behåll när man ser något sådant. Och kanske borde vi alla tänka på dem som trots att de har det mycket värre än vi ändå ser både glädje och lust i sina liv. Man ska sannerligen inte klaga,

Har jobbat extra som redaktionssekreterare på DN.se i dag och det var också ett race med massor av händelser och många bollar i luften. Men nu är jag ledig i två dagar och dem ska jag bland annat utnyttja till lite UFO-Sverigearbete. I morgon blir det styrelsemöte i Enköping till exempel.

I det ständigt pågående organiserandet av papper har jag klistrat in ett gäng tidningsurklipp om fjärrskådare där vi satt framför teven och tittade på ”Miffo” i kväll. Hoppas att kunna tömma mitt skrivbord innan månadens slut så att jag kan gå in i friåret med ett rent samvete. Men allvarligt talat tror jag nog inte att jag kommer att lyckas helt eftersom påfyllnaden inte är försumbar…

Dags att sova.