Det är en underlig värld vi lever i. Till exempel blir vi lurade hela tiden. Se bara på de två pappersrullarna här ovan – den ena nyinköpt och den andra av något års äldre datum. Behöver jag säga vilken av dem som är nyast? Att förändra förpackningen, att stoppa färre saker i påsen men att behålla samma pris är ett klassiskt trick för att saker och ting inte ska verka för dyra. Har någon av er förresten tänkt på varför toalettrullhållaren har så himla mycket luft på båda kanterna av själv rullen? Jo, en gång i tiden så var rullarna faktiskt lika breda som själva hållarna.

Ett annat exempel på vår underliga värld är ett patent på ett flygande tefat som grävdes fram ur ett arkiv för några veckor sedan. Inget märkligt med det. Det finns många liknande patent från diverse förhoppningsfulla amatörer. Men den här gången var patentet inte taget av vilken amatör som helst utan brittiska SJ, British Rail. Ni ser det här nedan.

Tefatet skulle drivas med en kärnreaktor enligt dess konstruktör Charles Osmond Frederick. Mellan vilka stationer det skulle gå framgick inte av patentet men åtminstone en engelsk tidning hade skämtet “Euston, we have a problem” som rubrik till sin artikel om tefatet.

Patentet togs så sent som 1973 och hittades av en student som surfade in på den europeiska patentbyråns hemsida även om det faktiskt uppmärksammades för första gången redan den 31 maj 1978 i The Guardian sedan en journalist vid det populärvetenskapliga veckomagasinet New Scientist hade visat upp ritningen på en konferens.

I dag har patentet gått ut sedan British Rail slutat betala in pengar för det vilket ger vem som helst möjlighet att bygga det vackra tefatet.

Förutsatt att personen har tillgång till en kärnreaktor förstås.