I natt har vi bott på vandrarhem i Tingstäde och om en liten stund ska vi hålla årsmöte på Hemvärnsgården mellan 10 och 11. Sedan blir det snabb lunch och in till Visby för att göra iordning för de två föredragen i eftermiddag. Båda är i sal E22 på Almedalsbiblioteket. Det första börjar 13.30 och då blir det Inga-Lill Wallin som ska berätta om sina femton år med Marteboljuset.

Därefter löser jag av klockan 15 och jag kommer mest att prata om militära ufofall men också om ett par spännande händelser från Gotland och Lergravsviken. Två av huvudvittnena kan ni se på bilden ovan; det är Karin och Ernst Åkerberg. De båda såg två föremål (se teckning nedan) som den 5 augusti 1957 flög mot dem och efter en mycket kraftig sväng gav sig av söder ut. Ett vindrag och en krusning på vattenytan märktes men annars var det helt vinstilla.

Händelsen blev mycket omskriven och undersökt av militären som menade att det rörde sig om två jättelika ballonger. Det trodde ingen på varken då eller nu. Några år senare gjorde militären en ny utredning som visade att det inte gick att identifiera föremålen,

Om detta fall och en hel del annat berättade jag inför drygt trettio åhörare i bibliotekets föreläsningssal. Efteråt blev det många frågor men det är helt otroligt hur vissa i publiken är helt uppslukade av Marteboljuset. Trots att jag i nittio minuter berättade om några av Sveriges mest intressanta ufofall så var det två personer som bara frågade om ljuset vid Knutstorp.

En av dem undrade hur han skulle göra för att ta bilder som kunde ses som bevis för att Marteboljuset finns. När jag förklarade vad som krävdes blev han förbannad och menade att jag underkände alla hans bilder vilket jag alltså inte hade gjort. Men en del människor kan inte ta till sig det man säger. De hör bara sin egen röst och sina egna tankar.

När mannen gick hem var han så oförskämd mot mig att Sven Karlström, av alla, sa till honom: ”Du ska inte bli ovän med Clas Svahn”. Det tycker inte jag heller.

Annars var det som vanligt när det vankades föredrag i hyrd lokal. Få saker funkade som vi hade beställt. Trots att vi var lovade bord att sälja böcker på så fanns det inga och Mikael Sjöberg fick rusa runt tillsammans med hjälpsamma bibliotekarier för att få tag på ersättningsbord. Mikrofonen visste ingen hur man skulle slå på men både jag och Inga-Lill har röstresurser så det klarade sig ändå. Nyckeln till lokalen funkade givetvis heler inte så också där fick vi be om hjälp. Ingen var förvånad. Det är så här det brukar vara.

Ernst Åkerbergs teckning av föremålet.

Undertecknad i talarstolen.