Mamma. Det finns nog ingen viktigare person i en pojkes liv. Och nu har mamma gått och fyllt 80 år vilket hon firar hos sin bror och hans fru i Jönköping.

Min mamma heter Elsie och många har aldrig hört ett sådant namn tidigare. Det är vackert med en anstrykning av det stora landet i väster dit mormor åkte som ung för 100 år sedan. Säkert tog hon det med sig därifrån.

Under hela min skolgång var det mamma som förhörde mig på läxorna och tragglade både matte och konstiga språk med mig. Själv hade hon inte den utbildningen och jag kan bara så här i efterhand ana hur svårt det måste ha varit för henne. Hon jbbade natt på Johannesberg, ett hem för utvecklingsstörda, och kom hem framåt morgonen. Innan hon gick och la sig för att sova några timmar gjorde hon frukost åt mig och pappa.

Mamma har alltid varit intill självutplåning lojal åt familjen och pappa. Hon har aldrig satt sig själv i centrum trots att hon mycket väl kunde ha gjort det. Hon var den som visste mest men aldrig stoltserade med det. Läsa hann hon inte i den utsträckning som hon hade velat.

Mamma har alltid funnits där. Mån om mig och pappa. Mån om att vi skulle ha det så bra som möjligt. En typisk husmor men med ett jobb ”vid sidan av” också. Två jobb. Fattar inte hur hon orkade.

Det var hon och mormor som såg till att jag läste. Mest mormor, för hon hade tid. Men mamma köpte alla böcker som jag ville ha. Julklapparna var alltid hårda och handlade om rymden eller ufo.

I dag fyller hon 80 år. Något som känns ofattbart för henne och för mig. På bilden ovan är hon fortfarande ung och jobbar på Mariestads lasarett. Det är ju så vi vill minnas oss själv och våra nära och kära. Men tiden går och vi bor i olika städer sedan mer än tjugo år. Jag ringer henne nästan varje dag men åker hem alldeles för sällan.

En bättre mamma kunde jag aldrig ha fått. Det hon lärde mig förösker jag också lära våra barn.