Efter frukost så hamnade jag på taket. Teveantennen fyller ju inte längre någon anna funktion än att ge traktens fåglar en sittpinne att släppa sina guanoodlingar ifrån. Detta i sin tur hjälper mossan att växa bland takpannorna. Så nu skulle eländet ner.

Det hela gick ganska enkelt och inte ramlade jag ner heller. Satte fast linan precis som man ska eftersom jag fortfarande har bilden av Anneli när hon målade om skorsten på näthinnan. Då jag kom hem den gången och rundade husknuten så såg jag min kära fru i full färd med att smeta svart färg på skorstenen – vilket var himla bra. Mindre bra var att livlinan hon hade satt fast runt den smma hängde ned en bra bit nedanför stuprännan innan den fortsatte tillbaka upp runt midjan på henne.

Låt mig säga så här: Hade hon ramlat så skulle hon ha mött ett gäng kineser innan linan hade hunnit sträcka ut sig.

Så jag körde med lite kortare modell. När antennen väl var nere gick jag till angrepp mot mossan. Vapnen var ett kvastkvast och en vattenslang som Niklas slängde upp. Tre timmar senare var en stor del av växtligheten borta och jag röd som brinnande grillkol i nacke och på armar. Första solbrännan på plats. Inte illa.

Hela familjen var inblandad i takrengöringen. Grabbarna öste stuprännorna från sand och mossa. Anneli jobbade på marken. Till slut var vi faktiskt klara och belönade oss med några goda grillbitar och (i mitt fall) en iskall Old Speckled Hen på terassen. Mycket gott!