Mesta delen av dagen har gått åt till att göra hus med omgivningar fint. Jag och Niklas har klippt gräsmattan och rensat i häcken, Anneli och Markus har varit på Coop och handlat. Sedan hjälptes vi åt att dammsuga övervåningen och städa toaletterna. Så nu är det mesta skinande rent.

I kväll har jag suttit några timmar med mina kära digitala bilder. Eftersom iPhoto inte mår så bra så måste jag lägga över ett antal tusen bilder – för han – i nya mappar. Jag kan garantera att det tar sin tid. Rätt mycket tid, faktiskt. Dessutom blir man heltrött i armar och rygg av det.

Men nu är i alla fall jobbet påbörjat.

Niklas yrade precis ut på terrassen och jag var nära att låsa honom ute när jag skulle stänga allt för natten. Han tog sig en nypa frisk luft och tittade på stjärnorna. Så jag gjorde gemensam sak med honom en stund men det var rätt disigt och allt man kunde se var ljusstarka konstellationer som Karlavagnen och Cassiopeja och liknandse. Sommartriangeln syns fortfarande och givetvis också ljusstarka Arcturus vid horisonten i väster.

Jag minns när jag var några år äldre än Niklas och tillsammans med mina kamrater brukade ligga på ett garagetak i staddelen Rådmannen i Mariestad och spana efter satelliter. Då var stjärnhimlen viktig och vi var alla intresserade. Faktum är att jag kan känna samma häftiga känsla när jag i dag står under en mörk himmel och spanar mot stjärnorna som jag gjorde då. Den känslan har jag burit med mig under alla år och det finns nog ingen risk att den skulle försvinna.

Gå ut själva nu när hösten hjälper till med att göra utsikten lite bättre! Stjärnorna är alltid värda några minuter.