Första dagen efter semestern var det alltså. Har ägnat förmiddagen åt att fortsätta sortera bilder och är nu framme i november 2006. Trist, trist, trist och alldeles för tidskonsumerande. Men måste göras. Har också installerat några av mina förlorade program så snart blir det bilder i bloggen igen.

Resan till jobbet visade sig bli rena ångbastutrippen. Bussarna saknar all tänkbar luftomsättning och vi var många som kokades oss in till Vällingby. Själv lyckades jag hamna vid en ruta för att riktigt kunna njuta av den varmaste dagen under semestern. För semetser var det någon timma till.

På jobbet var det mesta sig likt. Den extra skärm som jag beställde i början av mars hade ännu inte dykt upp och ingen kunde vara mindre förvånad över det än jag själv. Ett gäng sommarvikarier fanns fortfarande på plats men arbetskamrat Åsa var där hon skulle i alla fall.

Kvällen blev som de flesta kvällar på webbreporterstolen. Olyckor, ett mord och tågförseningar plus en del annat. Och så ett gruvras i Utah.

Taxiresan hem blev också den en mardröm. Tror inte att jag någonsin har åkte med en chaufför som kört sämre. Mannen vinglade över sin fil och justerade hela tiden med ratten som om han väjde för små, osynliga monster. Visserligen såg vi en råtta springa över gatan inte långt från jobbet men det väjde han aldrig för. Förutom glapp i ratten så hade mannen en obehaglig vana att gasa på i två sekunder för att sedan släppa pedalen och rulla en sekund och därefter upprepa proceduren. Med tanke på att resan är lite drygt två mil så blev jag nästan sjösjuk till slut.

Fattar inte var han fått tag på sitt körkort. Antagligen i ett flingpaket.