Färden till det lutande tornet blev intressant. Utan karta lyckades vi hitta raka spåret bara för att hamna i en kö bakom en militärlastbil som var på väg att fastna mellan allt för tätt parkerade bilar när det bara var några hundra meter kvar.

Det hela slutade med att alla fick vända och lastbilen backa tillbaka på den mycket trånga gatan. En jättekul upplevelse för oss alla…

Tornet stod dock kvar och lutade precis som det skulle. Vi köade oss upp i det efter att ha suttit på gräsmattan och läst någon timma. Grabbarna kastade sockboll med ett par ihopknutna strumpor (”socker”) och vi gick runt lite i omgivningen och tittade och fotade.

Trappan upp lutar betänkligt. Man går och stöttar sig i väggarna och de mycket slitna trappstegen är hyfsat hala. Men utsikten från toppen är fin och det är aldrig särskilt många upp samtidigt vilket gör det till ett bra turistmål.

Måste väl visa en bild på hur tornet lutar också.