Anders Persson, Vanja Näslund, Fredrik Öjemar och min mamma funderar över en fråga under tipspromenaden

Jag måste erkänna att jag redan tidigt på morgonen kände att jag hade ett bra grepp om festplaneringen och dessutom hade oceaner av tid innan gästerna skulle dyka upp klockan 17. Givetvis hade jag fel.

Redan klockan 12 kom det första dråpslaget. När vi i godan ro stod och väntade på att bandet som jag hade bokat skulle dyka upp utanför lokalen började väl många bilar med bandmedlemmar och instrument att rulla fram till Vårdkasen. Några förvirrade minuter senare visade det sig att det inte var ett band utan två! Jag hade på något märkligt sätt lyckats boka två band att spela på festen i kväll!

(Troligen gick detta till genom att jag efter att fått nej från två band mejlat till Diecel och strax efter fått ett telefonsamtal från en man som jag var övertygad om tillhörde just detta band. I själva verket hade någon annan vänlig skäl tipsat om att vi behövde band och sett till så att ett annat band, Popworks, ringde upp mig. Eftersom jag trode att detta var en Diecelrepresentant slog jag till och bokade. Några dagar senare fick jag ett mejl – från Diecel – och bekräftade då bokningen. Så där stod de sedan, båda banden och stirrade mig i ögonen klockan 12.10 i dag…)

Nu tackade jag band två för visat intresse, gav dem ett antal pengar i näven som kompensation och rodnade klädsam medan de åkte iväg för att spela golf istället.

Men resten av kvällen förflöt trots allt relativt problemfritt. Till och med Tobias och Rickard lyckades ta sig till Järfälla trots att avgassystemet hängde löst under bilen. De tog tacksamt emot rullen med stråltråd som de hade beställt av mig via sms.

Efter sju sjukdomsavhopp så blev vi lite drygt 60 personer till sist. Jag och Anders P blandade bål genom att hälla fruksoda och vin i en hink och sedan slänga på en hyfsat men obestämd mängd gin. Och så i med kivi och is. Vi fick faktiskt beröm för bålen och folk undrade hur vi hade blandat den. Tyvärr kunde ingen av oss svara på det.

Med bålen i högsta hugg, efter en timmes minglande och ett kort välkomsttal av undertecknad så skickade vi ut elva blandlag på en 15 frågor lång tipspromenad. Frågorna var inte de lättaste eftersom alla rörde mitt eget liv med lite utvikningar åt oväntade håll men två lag lyckades faktiskt få elva poäng men ett av dem hade gissat lite bättre på en handstilsfråga som gav dem 0,5 poäng till. Fina priser till alla i form av DN.net-nyckelringar från det glada 90-talet.

Otroligt nog lyckades till och med det lag som kom sist att sopa ihop sju rätt vilket kändes helt fantastiskt. Själv tog jag chansen och rättade alla frågor med hjälp av en power point-presentation och uppfälld duk. Eftersom jag ändå hade lyckats lura drygt 60 personer att snällt sitta och lyssna kryddade jag varje svar med lite anekdoter och roliga bilder ur mitt egen liv.

Karsten Jöred spelade upp till ”Ja må han leva” på piano och Mårten Hennéus visade underbara jazztalanger på samma instrument lite senare på kvällen. Musik saknades inte.

Sedan blev det dans då Diecel drog igång decibelen. De som inte dansade satt på trappan i sommarvärmen och pratade, andra minglade inomhus och groggbordet började plötsligt att frekventeras allt oftare.

Själv yrade jag runt och pratade och dansade och försökte hinna med alla gästerna. Och tänk att få dansa med min egen fru – det var ett tag sedan! Framåt midnatt var det dags att skicka hem musikerna och det med lite extra bonus i form av en liten kasse öl. Vi andra fortsatte prata och sitta ute medan solen så sakta verkade försöka ta sig upp över horisonten.

Jeanette stökade i köket, inhyrd för att klara disk och servering, och hon skötte sig med glans. Men det här var en kväll där alla bidrog med att höja stämningen och det är härligt att kunnat konstatera vilka fantastiska människor man känner.

Vid 02-tiden återstod ett lite gäng som till slut började inse att det bara fanns ett sätt att avsluta kvällen. Nämligen genom att vandra de två kilometerna hem till oss för att grilla korv, vilket vi gjorde. Vid 04 törnade jag in efter att ha plockat undan disken. En riktigt fin dag var slut.

Ska man summera dagen så var den helt underbar. Stort tack alla ni som kom och ni som inte kunde men ändå skickade hälsningar och presenter. Det var skitkul att få rå om er några timmar. Borde vi göra oftare!

Tipspromenaden har startat. Alexandra, Anneli, Anders P, Rickard Andersson, Andreas Ohlsson och Stefan Roslund ser laddade ut

Gruppen med Björn Wahlberg, Andrea Hahne, Erika Svantesson, Mikael Malmquist, Gunnar Karlsson och Alexandra Roslund studerar fråga 3.

Pia Mittjas och Lisa Sjögren genar genom köket medan Raili Åstebro vinkar och Tage Bång kommer i bakgrunden.

Gunnar Karlsson, Björn Wahlberg och Mikael Malmquist låtsas förstå frågan.

Ett av lagen funderar över en fråga. Angela Frdin, Anders Liljegren, Gunno Gunnvall, Anna-Carin Wahlberg och Lena Åstebro tar det med ett leende.

Mats Nilsson, Mårten Hennéus, Fredrik Öjemar och Jonna Sima förser sig.

Kjell Eriksson, en ur det gamla Mariestadgardet, skålar.

Peter Thorell sneglar frågande på Andreas Ohlssons bordskick.

Anders Nygren hade roligt trots att han råkat dricka folköl under festens första timmar. Hustrun Marie skratta hon också.

Anneli försöker skrattande förklara varför hon en gång i tiden hade skyllt på att hennes och Clas horoskop aldrig skulle funka ihop.

Yngste gästen Kasper hade roligt och tillhörde dem som flitigast frekventerade dansgolvet.

Jeanette tog hand om det mesta från disk till servering. Tack!

Diecel – bandet som till slut fick spela.

Några ”Die Hards” utanför festlokalen vid 01-tiden. Tobias, Stefan Svensson och Rickard. Mikael Malmquist och Ann-Marie Andersson pratar längst ned.

Bröderna Svahn, Markus och Niklas, och Angela Fredin i natten.

Mikael har sölat ut en Adnams.

Tobias och Rickard på väg mot korvgrillning klockan 02.30 på morgonen.