Tog mig upp i vettig tid och satte mig för att skriva klart artikeln om tigrar för DN:s tevesidor. Lite ovanligt ämne för mig får man väl säga men det är roligt att inte skriva om samma saker varje gång. Har ju faktiskt skrivit om vildsvin för tevesidorna också en gång förra året.

Ute har det varit höstruggigt med regn och plus åtta som mest. Niklas ville ha skjuts till skolan eftersom det vräkte ner och efter det åkte jag till Spånga och slog Stefan i badminton. Nå, riktigt så enkelt gick det inte. Vi spelad faktiskt ganska bra både två och efter att ha förlorat första och vunnit andra set så blev det ett tredje och avgörande där jag vann med 18-16 efter fyra-fem ordentliga snedslag där jag använde ramen mer än strängarna. Matchbollen blev en rysare då jag lyckades droppa en boll på nätkanten och Stefan nästan lyckades rädda den men fick den alldeles i nätkanten han också men inte med samma turliga utgång.

Har jobbat några timmar med Jens Tellefsens samling med klipp och korrespondens som innehåller mycket av intresse. En hel del av artiklarna som han har sparat är från norska tidningar så jag fick ringa Ole Jonny Brænne för att få hjälp att identifiera en av dem. Det återstår flera timmars jobb till innan allt är klart och inplockat i pärmar så att det går att hitta bland pappren.

På eftermiddagen hade vi bestämt oss för att åka till passpolisen i Sollentuna för att fixa nya pass åt hela familjen. Niklas kom hem i god tid men Markus och hans klasslag i volleyboll lyckades gå till finalen i skolmästerskapen så det drog ut på tiden (förlust mot en nia). När vi väl kom i väg så hade Anneli redan hunnit fram och tagit en kölapp så vi behövde aldrig vänta utan kunde börja rada upp oss för fotografering direkt. Ni kan se Markus stå i givakt för den automatiska kameran som också tog emot såväl signaturer som fingeravtryck. Vi såg ut som brottslingar hela gänget på de nya passbilderna.

Fick ett par mycket knepiga ”ufobilder” via mejlen i dag. Jag kan tyvärr inte visa dem eftersom jag inte äger rättigheterna eller har tillstånd av fotografen att höra det men jag hoppas kunna visa dem senare. Beroende på vad de visar sig vara förstås. Nu har jag mejlat iväg ett antal frågor för att kunna räta ut några frågetecken, först då vet jag lite mer vad de egentligen är värda. Mannen som har tagit dem tror att det rör sig om något okänt naturfenomen. Kanske det, eller också är förklaringen mycket enklare än så. We’ll see.

Framåt kvällen ringde Ingrid Krianon som jag skrev om på DN-bloggen för någon månad sedan och som också finns med i min bok ”Berättelser om det okända”. Ingrid var en gång i tiden ”lufterian” och säger sig alltså ha levt på bara kosmisk energi. Vi pratade en stund och hon ville gärna träffa mig eftersom hon hade en hel del att berätta för mig. Vi får se när det blir tid över till det. Ingrid bor i Värmland vilket inte gör saken helt enkel.

När jag tittade in på min blogg om lufterianer så hittade jag en ny kommentar från en historiker som bara lämnade sitt förnamn Werner som signatur. Det värmde att läsa hans rader. Så här skrev han: 

”Som historiker ser jag Clas arbete som en stor källkritisk granskning av andras beskrivningar av företeelser vi inte kan förklara. Det är en gigantisk uppgift han tagit på sig. Då de flesta spöken, flygande föremål och annat märkligt uppkommer i hjärnans vindlingar kräver Clas arbete därför stora kunskaper om både vår yttre och inre värd. Ett mastodontiskt arbete som tack var hans ihärdighet lett till viktigare saker än kuriosa fakta. Viktigast av allt är Clas inställning till vår omvärld, människan och våra upplevelser av vår värld. De mest föredömliga exemplen på en motpol mot detta är nog just den kritik som riktas mot Clas. Människor som kritiserar utan att veta vem Clas är, vad UFO-Sverige gör eller vilka syften Clas har. Man hör ord som UFO, oförklarligt med mera – då har man skapat sin egen bild av verkligheten och behöver igen hjälp av sådant som fakta eller liknande dumheter. Bilden är fullkomligt klar för dessa kritiker på samma sätt som den är för numerologer och vidskepliga.”

Precis så är det. Folk som ser ord som ufo eller det okända tror att alla som sysslar med dessa områden också per definition måste vara knepiga på något sätt. Men allt ska gå att undersöka, hur knepigt det än kan verka.

I morgon åker jag till Mariestad, Falköping och Tibro – och Tidan. Upp klockan 06. I säng nu.

Niklas framför polisens kamera.