Mycket Michael Jackson i dag men jag ska inte trötta er med det. Gick på skiftet i dag igen efter fyra dagars ledighet så nu är det jobb fredag til tisdag som gäller. Och då blev det till att skriva om Jackson mest hela första kvällen.

Innan det bar av till jobbet så skrev jag några mejl till en amerikansk ufolog och en finsk. Resten av tiden har mest gått åt till att läsa ut boken ”I mörka vatten” som är en kritisk analys av ubåtskränkningarna under 70- och 80-talet och till att se till så att pojkarna har fått mat. ”I mörka vatten” är en besvärande bok eftersom den pekar fingret västerut istället för mot Sovjet/Ryssland när det gäller kränkningarna. Jag kommer nog att ta upp den i min blogg på DN.se lite längre fram.

Dessutom ringde en dam från Malmö som hade läst min bok ”Det okända”. Hon ville berätta om en egen ufoobservation på 1980-talet då hon sett ”en flygande buss” från sin bil. Den hade upplysta fönster och var avlång men observationstiden var kort. Dessutom kände hon till en annan observation där flera av hennes bekanta hade gjort iakttagelser av samma fenomen från olika platser. Jag pratade en stund med henne och bad henne sedan skriva ned allt och skicka till mig vilket hon skulle.

Svårigheten med sådana här rapporter är givetvis att observatören inte längre minns när de inträffade. Trots det kan det ändå vara värdefullt att ha händelsen nedtecknad. ”Flygande bussar”, som jag fick en mejlfråga om för ett par dagar sedan, är inte helt ovanliga beskrivningar. I flera fall rör det sig bara om ljusfenomen som ofta har kunnat knytas till bolider men i andra fall är iakttagelserna betydligt mer gåtfulla. Att det skulle röra sig om flygplan – vilket kan verka vara en naturlig tanke – är inte så givet. Flygplan har ju nästan aldrig ljusen tända i kabinen under start och landning, de tillfällen då de skulle kunna tänkas synas från marken.

När jag gick till bussen (som inte flög) upptäckte jag att jag inte längre hade någon åkremsa, den hade tagit slut när jag gick av förra passet. Men jag lyckades få åka med gratis. Chauffören insåg att jag ändå måste köpa en remsa i Vällingby för att kunna ta mig vidare till jobbet. Och det gjorde jag också.

Medan jag skrev om ”King of Pop” för glatta livet så upptäckte familjen ett getingbo under verandan. Inte så kul. Anticimex måste kallas in.

Dagen rusade bara iväg.  Nu är det natt och snart dags att ta taxin hem. På vägen hem ringde jag upp Rickard i Mantorp. Han och Tobias hade varit och tittat på ett alternativ till Barken i dag. Platsen ligger inte långt från Mantorp och kursgården är ett slags vandrarhem med flera byggnader där man kan bo rätt så många. En hel del frågor återstår att räta ut men det kan vara en intressant plats för oss att använda.