Australien ligger fortfarande drygt en månad bort men resan börjar så smått ta form. Plockade upp Björn Nordström på Torildsplan och tog tunnelbana och buss hem där vi vecklade ut en stor Australienkarta på bordet och började planera.

Björn kan allt om Australien och har skrivit en tusen sidor tjock resehandbok om kontinenten. Han har bott där och har till och med medborgarskap, är gift med en trevlig tjej från Australien och reser dit med jämna mellanrum. Vi har känt varandra i många år men de senaste åren har vi jobbat på motsatta skift så det är knappt vi kan ses.

Men i dag hittade vi ett par gemensamma timmar. Anneli hade förberett lammfärsburgare som jag grillade och så satt vi ute på terassen och åt och drack kall öl. Solen sken. Inte så dumt.

Vi bestämde oss för att ta en annan väg än förra gången för tjugo år sedan. Istället för att åka över tråkstäder som Mt Isa och Townsville drar vi söderut från Alice Springs mot Woomera och Adelaide. Inte så dumt det heller.

På jobbet var det hur mycket som helst att göra. Leijonborg avgick och jag direktrefererade presskonferensen, influensan blev till pandemi och någon placerade en bomb i Värnamo. Bevakade sökandet efter det kraschade franska planet och skrev tre andra artiklar med lite trevligare innehåll. Plus att jag snappade upp en artikel på Space.com om att de amerikanska spionsatelliterna inte längre ska lämna ut uppgifter om stora rymdstenar som krockar med jordens atmosfär.

Varför detta plötsligt ska hemligstämplas är svårt att förstå. Satelliterna spanar egentligen efter hemliga kärnvapensprängningar men tack vare att de tittar runt i atmosfären efter dessa så ser de också eldkulorna när de rusar in mot jorden. Nu går forskarna miste om ett viktigt material och dessutom kommer allmänheten att gå miste om viktig information.

Skönt att det här passet är över. Sov alldeles för lite de senaste fyra nätterna. Ledig i morgon och nu sitter jag och tittar på ”Jarhed”. Sovmorgon till 07.30! Då blir det skolavslutning med Markus.