Halv snöstorm utanför knuten och jag har faktiskt gjort ett litet försök att hålla uppfarten ren från den vita faran. Gick ju bra en stund men nu, någon timma senare, är det likadant igen. Men vad ska man göra. Det är ju vinter.

Annars har dagen varit lugn. Pratade med en kvinna i södra Stockholm som hade filmat ”ett flygande tefat” som verkade irra omkring på himlen under några timmar. Bad henne skicka filmen till mig men mycket tyder på att det är en strålkastare från marken som lyst på molnen. Hon berättade också själv att det var molnigt den kvällen.

När fenomenet stack iväg så tog det formen av ett tefat berättade hon. Ett typiskt resultat av att strålen från marken vinklats långt åt sidan och då fått en oval form. Men vi får väl se när filmfilen kommer.

Anneli drog igång med att dammsuga så det var bara för mig att fortsätta. Ingen jätteinsats men lite renare blev det nog i alla fall. Och grabbarna dammsög sina rum utan att vi behövde säga till!

I kväll ska jag på 30-årspartaj för min närmaste arbetskamrat Åsa som egentligen fyller först på tisdag men har lyckats planera in själva festen mitt i snöovädret. Ska bli intressant att se om de kommunala transportmedlen tar mig till Solna eller inte. Ett par presenter har jag också fixat plus ett litet collage som nog ska  muntra upp henne. Åsa är värd all uppvaktning. Förutom att hon är en riktigt duktig webbredaktör så trivs jag med att jobba tillsammans med henne. Vilket är viktigt eftersom vi arbetar tajt och själva sköter all inrikes- och utrikesbevakning en vanlig kväll.

Ni kan se henne hötta med fingret mot fotografen (undertecknad) på bilden ovan. Från Arvika är hon, vilket inte kan förvåna någon.

/…/

Det blev en riktigt bra fest med 25–30 personer, god mat, dans och trevligt umgänge och jag kom inte hem förrän klockan 03. På vägen dit blev jag utskälld av busschauffören eftersom jag vinkat åt honom för att han skulle stanna trots att jag inte var framme vid hållplatsen. Men stannade gjorde han, mitt på vägen.

Eftersom jag var tvungen att ta vägen över Centralen så fick jag nöjet att slå mig fram genom myllret runt Spottkoppen. Hundratals människor stod alla med blicken fastnaglad mot tavlan med ankomsttider som förkunnade rader av sena tåg. Snöyran har verkligen tagit ut sin rätt i dag.

Jag lyckades i alla fall komma fram till festen bara några minuter sen efter att ha varit på väg i 90 minuter. Kände inte en människa där förutom Åsa själv och var med råge den äldste i gänget. Hade fixat tre presenter till 30-åringen: En bok från 1903 om hur man som ung ska välja bana i livet, ett minneskort till en kamera (som tur var fick hon en kamera av släkten) och ett collage med lite citat och bilder som jag knåpade ihop i eftermiddags.

Som sagt, det blev en trevlig kväll med prata och dans – som slutade med att störningsjouren dök upp vid 02-snåret. Så det var bara för oss att sänka musiken. 1.200 spänn kostade visst utryckningen. Men det var det värt tyckte Åsa.